Kråkan i huvudet

Fågelsångsvandring igen, den sjätte i ordningen för i år. När jag gått runt i samma område (20 hektar) och prickat in alla sångfåglar på karta kan jag beräkna hur många revir som här finns. Förutom den obestridliga nyttan är det betagande att komma ut i tidig morgonstund, det ekar i skogen av sången. Just nu är fågelsången som mest fullödig och tiden bör vara någon timme efter att det ljusnat. Den som vandrar i Slottsskogen på förmiddagen hör sedan bara en och annan fågel, men det räcker kanske det också. Denna morgon blev det 95 sångare, av 17 arter, flest hittills i vår. Koltrast dominerade med 14 sjungande hanar, därefter kom svarthätta med 12 ex. Ibland var det nästan svårt att höra de enskilda fåglarna, det blev en blandad kör.

I Säldammen låg sälarna på botten i det klara vattnet; den dammen är invaderad av en liten grönalg som i varmt väder förökar sig pyramidalt och om några dagar är dammen svartgrön. Då får den tömmas och städas igen. Sälarna sover liggande på botten och flyter upp var tionde minut i sömnen och andas.

I Lilla dammen gräsandhona med fyra ungar – från början för två veckor sedan var de 7, men ändå inte illa. Rörhönsparet har kvar alla sina åtta nu två veckor gamla ungar, det klarade de inte när flamingoerna fanns här. Då kunde man ibland räkna hundratalet gråtrutar som stal flamingomat, och ibland passade på att ta sig en rörhönsunge. Nu ser man bara enstaka trutar. Smådoppingen var tyst, ligger väl fortfarande på bo.

På olika ställen hördes oroliga kråkor, de tycks ha fått ut sina ungar ur boet. I den vackra Alpdalen (bild ovan) var två kråkor mycket upprörda, jag såg ingen unge och tänkte väl inte mer på det tills det plötsligt small till – en kråka högg mig i huvudet. Inte så allvarligt, det blödde en del men inget djupare sår. Och detta  gjorde den trots att jag anser kråkan vara den smartaste och fiffigaste bland fåglar – men här tog den grovt miste. Under mina 25 år i Skogen där jag mött hundratals kråkföräldrar var detta första direkta attacken. Visar att kråkor också är individer, en del är nervösa än andra. Det fick senare på dagen bli besök på Karl Johans vårdscentral, man kan aldrig veta. Stelkramp är inte att leka med, och kråknäbben kan ha varit i jord någonstans förklarade läkaren. Stelkramp är mycket besvärlig att bli av med, det är bakteriens gift som får muskler att krampa - man måste använda curare. Nu klarar du dig din tid ut sade läkaren uppmuntrande. Och med tanke på att vaccinet har en varaktighet på minst 25 år har han antagligen helt rätt. Hela besöket med inskrivning, läkarbesök och labbesök tog 45 minuter och gick på Frikortet som jag fått efter förra årets ögonoperation.    

Hundägare levererar gärna bomaterial till mesarna som bygger i holkarna. Här fanns det hundhår i övermått, vid den bänk vid Vita Lia upp mot Masthugget där en undersysselsatt person en gång haft med sig bågfil och omsorgsfullt filat av ryggstödet. Till vilken nytta, kan man stillsamt undra. Som mor sa en gång, det är förstörelsemani.