I Säldammen låg sälarna på botten i
det klara vattnet; den dammen är invaderad av en liten grönalg som i varmt
väder förökar sig pyramidalt och om några dagar är dammen svartgrön. Då får den
tömmas och städas igen. Sälarna sover liggande på botten och flyter upp var
tionde minut i sömnen och andas.
På olika ställen hördes oroliga kråkor,
de tycks ha fått ut sina ungar ur boet. I den vackra Alpdalen (bild ovan) var två kråkor mycket
upprörda, jag såg ingen unge och tänkte väl inte mer på det tills det plötsligt
small till – en kråka högg mig i huvudet. Inte så allvarligt, det blödde en del men
inget djupare sår. Och detta gjorde den trots att jag anser kråkan vara
den smartaste och fiffigaste bland fåglar – men här tog den grovt miste. Under
mina 25 år i Skogen där jag mött hundratals kråkföräldrar var detta första
direkta attacken. Visar att kråkor också är individer, en del är nervösa än
andra. Det fick senare på dagen bli besök på Karl Johans vårdscentral, man kan
aldrig veta. Stelkramp är inte att leka med, och kråknäbben kan ha varit i jord
någonstans förklarade läkaren. Stelkramp är mycket besvärlig att bli av med, det är bakteriens gift som får muskler att krampa - man måste använda curare. Nu klarar du dig din tid ut sade läkaren uppmuntrande. Och med tanke på att vaccinet har en varaktighet på minst 25 år har han antagligen helt rätt. Hela besöket med inskrivning, läkarbesök och labbesök tog 45 minuter och gick på Frikortet som jag fått efter förra årets ögonoperation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar