Ringmärkning i Azaleadalen

I Azaleadalen har jag matat fåglar i många vintrar. Jag har nu börjat mata lite oregelbundet, platsen är väl känd av små fåglar. De kom direkt första dagen jag var där. Än så länge har jag inte matat dem i handen men det skulle säkert gå bra det också. Eller kanske inte - jag fångar dem i nät och ringmärker, det kan ge dåliga vibbar. Den 30/10 var första ringmärkardagen, på en timme fångades 17 fåglar, 6 av dem ringmärkta tidigare av mig, 10 omärkta som fick ring och en som smet medan jag plockade ur den ur nätet.

Jag sätter upp ett nät någon timme, fångar fåglar, ringmärker och släpper fåglarna. Sedan tar sedan ner nätet. Jag gör detta för att få veta mer om dem, hur de rör sig, hur gamla de blir, var de bor i parken. Samtidigt skall inte förnekas att det är allmänt trevligt att hålla på med detta, delvis gör jag det för mitt höga nöjes skull som alla ringmärkare - det är något särskilt att komma i närkontakt med fåglar. På köpet ser jag till att två matningarna i Skogen (den andra är vid Lilla dammen) hålls något så när fyllda hela vintern. Dessutom berättar jag för de som passerar och har intresse vad ringmärkning är bra för. Så hände också denna dag, särskilt barn brukar bli mycket förtjusta i denna närkontakt med fågel. En liten ettrig blåmes kan nypas så det känns, men snart upptäcker man att det inte är något att vara rädd för. 

Det intressanta är förstås återfynden av ringmärkta fåglar. Nästan alltid är det fåglar jag ringmärkt själv, denna första dag var det flera gamlingar med i gänget. Äldst var en hona av nötväcka, med ring 2KR23473 ringmärkt 11/11 2013 i Azaleadalen och var då vuxen, född år 2012 - eller tidigare. Det går att se om fågeln är årsunge eller äldre, denna var äldre. Nu var den minst 4,5 år gammal men kan ha varit äldre. Ringmärkare betecknar den som 5K+ betyder att den var i sitt femte kalenderår, minst. Fem år är mycket för en liten fågel, de flesta mesar som kläcktes i holkar i somras lever inte längre. Talgoxar i Skogen får i genomsnitt 7 ungar, blåmesar 10 ungar - en anpassning till det korta livet. Stannfåglar har fördelen att vara på hemmaplan året om, de kan sitt område och de får mat av vänliga människor på vintern, den svåra tiden. Nötväcka hamstrar dessutom mat och fyller på förråden, en blåmes äter vad den hämtar. Några nötväckor kan snabbt tömma ett fågelbord. 

Nästa gamling var också en hamstrare. Det var en entitan, CK63510, även den lägger upp lager och stannar året om på plats. En entita ringmärkt i Azaleadalen 8/11 2013 kontrollerades nu, troligen var den årsunge när den märktes. Nu var den alltså 3,5 år (4K). Entitan liknar talltita, men är mer brun än grå och saknar ljusa kanter på vingpennorna. Talltita finns i Änggårdsbergen men vägar sig nästan aldrig in i staden. 

Ytterligare en gammal nötväcka kontrollerades. Nötväcka hona, märkt 2KS49262 i Azaleadalen 28/2 2014, kläckt 2013, 3,5 år (4K). Två honor vid samma fågelbord - det finns flera par nötväcka i dalen, på vintern samsas de lite bättre. Ganska typiskt att de tre äldsta fåglarna här var entita och nötväcka. Ovanligt att få så "många" gamlingar på en dag; 3-4 år är mycket för en småfågel. 

Övriga kontroller:
Talgoxe hane märkt 2KT72572  Azaleadalen 12/1 2016 (2K).
Blåmes hona märkt 1EP43878 Azaleadalen  31/1 2016 (2K), kontrollerad 1/6 häckande i en holk i kanten av Azaleradalen. 
Talgoxe hona, märkt 2KT50175 i en holk 300 meter norr om Azaleadalen, norr om den stora Hästhagen 1/6 2015

Dagen efter var jag ute med Pliktaklubben och fångade sex fåglar på en kort stund. Stor entusiasm, alla fotograferade med sina mobiler. Jag fångade ett antal unga fåglar, 4 blåmesar och 2 talgoxar. En blåmes hade orange halsband, sett tidigare utan att jag har hittat någon bra förklaring. Inga kontroller denna dag, de jag tog dagen innan aktar sig noga för att gå i nät hela vintern - man är inte dum fast man är fågel. Trodde jag. Tills jag gjorde ett litet svep den 1/11: då ramlade 4 av de mesar jag tagit senaste dagarna i nätet! Detta har nästan aldrig hänt förut. Men nu ska jag bara mata och väntar med ringmärkning någon vecka. Meddelar i Facebookgruppen dagen innan jag går ut och ringmärker, om du vill vara med. 

16 april 2016

Sitter en stund på bänken vid ingången till Azaleadalen. Vid denna tid rastar ringtrastar, denna svartvite elegant som ska upp fjällen och tar lite rast här. För knappt hundra år sedan häckade den på Västkusten, också i Slottsskogen. Den kommer samtidigt som andra trastar drar förbi, typ rödvingetrast. Igår sågs årets första ringtrast här, men den har flyttat vidare i natt. Idag sågs några rödvingetrastar ute på ängen men ingen ringtrast. Kommer nog, av elva observationsdagar 1992-2009 inföll mer än hälften 20-24/4.  

Rödhaken har sångmaximum just nu, om ett par veckor har de fått fram ungar och sången tystnar. Ändå sjunger de bara då och då, efter en stund kom en och satte sig i trädet bredvid och sjöng vackert, jublande. Tråckla tondraperier. Snart flyttade den sig ett stycke; de markerar reviret med ett osynligt staket. 

Ute på ängen gick ringduvor i par; en del bor i träden i allén (jag har hittills hittat två bon) som går längs Plantskoleängen som gräsmattan utanför Azaleadalen heter. Här fanns fram till 1962 stadens plantskola. Stadsträdgårdsmästare Karl Axelsson (far till Sun Axelsson) sålde växter men tyckte tydligen ibland att folk kunde ha kommit lite tidigare och yttrade "mot slutet får den late brått". 



Finns mycket annat att se i Slottsskogen också. Kanadagås har börjat slå sig ner; i år har den byggt sitt bo ute på ön i Fågeldammen, där lär den få vara i fred. Dock är det en stor fågel som kan försvara sig. 

Den som vill se ugglor kan besöka klockstapeln vid Smålandsstugan. Högt däruppe i mörkret kan man just nu se inte bara en utan två ugglor. Borde väl ha annat att göra än sitta på en planka och vila, ugglorna har redan ungar. Gott om spybollar under dem, i vissa har det varit fågelringar efter talgoxe och blåmes. Annars äter de (troligen) mest smågnagare. 

Vi hörs! Gå gärna med i Facebookgruppen Slottsskogens natur, där är det enklare att rapportera snabbt, för både dig och mig. Det är en sluten grupp, men efter moget övervägande kan jag släppa in dig.  

Höstfåglar

Höstfåglar

Liten sammanfattning av de rapporter som finns på Artportalen Svalan i höst, 1591 rapporter 2/7-24/11.  

Gäss

Några flockar med grågås sträckte förbi i oktober, två flockar av sångsvan i november. Kanadagäss betar på ängarna vid Stora dammen, fler än någonsin, de har länge varit en flock med 23 fåglar.

Änder

Gräsänderna har nu anlänt, dammarna i denna park är vinternöje för 2-3000 gräsänder. Här får de mat av Park- och Natur, här hålls vattnet öppet med luftpump i tre dammar. Den 8/12 fanns här omkring 1700 ex mest i Fågeldammen och Hjortdammen. Hanarna spelar för fullt för att imponera på honorna; de krumbuktar sig och piper lite diskret, alla på en gång. Bläsand, kricka och vigg har setts tillfälligt, alla honfärgade. En skedand hane har varit här sedan augusti, hona har gjort tillfälligt besök. Storskrakar fiskar i alla dammar med fisk, framför allt i Stora dammen, som mest var de 27 ex 15/10. Antal varierar, det är fler hannar. En hybrid mellan snatterand och gräsand ligger i Fågeldammen, den har varit här flera tidigare vintrar. (Bilder: gräsandhanar spelar, skedand hane, storskrake hon). 

Smådopping 

en adult fågel hela hösten i Stora dammen, senast sedd 22/10. Ingen häckning i år efter de tidigare fyra åren. 

Storskarv 

fiskar ibland i Stora dammen, ibland är de flera tillsammans, 5 ex sågs 27/10. En häger har ofta setts vid Fågeldammen och Stora dammen. (Bilder: häger, storskarv)

Rovfågelsträcket 

Sparvhök (38 ex) och ormvråk (18 ex) har dominerat, men någon brun kärrhök, bivråk, fiskgjuse, lärkfalk, pilgrimsfalk och tornfalk sågs tidigare i höst på flyttning. Duvhök ses nu ibland, det är unga hökar lär sig jaga inne i stadens parker. Här finns gott om bytesfåglar, stadsduvor, kajor, kråkor och änder. 

Rörhöna 

har fått fram minst 15 ungar till flygfärdighet, 3 par häckade i Lilla dammen, 1 par i vardera Stora dammen och Fågeldammen. Nu har de flesta flyttat bort, i vardera dammen finns några kvar så länge inte vintern slår till med full kraft. Några brukar uthärda i Fågeldammen, den tryggaste sista utposten där Park och Natur matar änder och rörhöns. 

Måsfåglar

Skrattmåsarna är gärna kvar hela vintern om det inte blir för mycket snö och is, men fiskmåsarna ger sig av. Undantag finns, den 30/11 fanns 1 ex i Lilla dammen. Gråtrut är numera nästan borta sedan flamingosarna försvann (de snattade flammismaten) men 3/11 sågs 8 ex i Lilla dammen. Gråtrutparet från Hjorthagen försöker ibland jaga gräsänder i Hjorthagens damm. (Bild: skrattmås)

Duvor

Visst sträck av ringduvor förekom i mitten av oktober, 3000 ex sträckte förbi morgon 13/10.  Nu finns nästan ingen kvar, det är för lite bokollon. Vissa vintrar kan de annars flera hundra övervintra när bok- och ekollon går till. 

Ugglor

Kattuggla hördes 9/11 och har setts någon gång i ekarna väster om Lilla dammen. Slottsskogen befinner sig normalt i två kattugglerevir, dels runt muséet-Majvallen, dels vid Brageberget. Ingen berguv sedd ännu i höst men borde finnas här, den övervintrar här bland alla bytesdjur: kråkor, änder, duvor. Den jagar på natten, vill man se den får man ha hjälp av observanta kråkor. Får de syn på uven då den sover sin dagsömn brukar de ge hals. 

Hackspettar

I september sågs mindre hackspett och spillkråka, nu är den större arten kvar, ses vid fågelmatning. Också gröngöling finns här men är rätt tysta. Ibland kan man se spår efter att de varit och letat myror i myrstackar.  

Småfågel

Kungsfåglar ses ibland i mindre sällskap framför allt i tallskogen söder om Observatoriet. Annars är hösten stjärtmesarnas; flera flockar drar omkring i Slottsskogen, med 10-20 fåglar. Ofta ser man bara enstaka fåglar men väntar man lite uppenbarar sig ofta flera. Den häckade för andra året här, efter att tidigare ha varit en ytterst tillfällig gäst. Blåmesar och grönsiskor i flockar har letat alfrö i alarna vid Stora dammen, där också de mer ovanliga steglits och vinterhämpling har setts. Små flockar av stenknäck har setts fram till början av oktober. Domherre hörs och syns ibland med några exemplar, bland annat i Azaleadalen. Lappsparv sträckte söderut 5/10, andra gången här sedd. En taigasångare observerades 12-13/10; första noterade besöket i Slottsskogen, art nummer 185.. (Bilder: rödhake, björktrast)

Fågelmatning

I Azaleadalen matas småfåglar sedan många år, med frö som Göteborgs djurskyddsförening och Göteborgs ornitologiska förening bjuder på. Park- och Natur sätter upp några fågelbord med tak, bland annat vid Lilla dammen. Många fåglar besöker dessa matplatser, mest blåmes, talgoxe, nötväcka, pilfink och entita, men också domherre, grönsiska, större hackspett, grönfink, rödhake. Kajor, skator och ekorrar gillar också fågelmatningen. Det är tillåtet att fylla på fågelborden, solrosfrö, talg och kokosfett är bra med sitt höga energiinnehåll. 

Kråkfågel

Nötskrikor sträckte förbi tidigare i höst, det gör de inte varje höst. Nu finns några kvar i Skogen men hörs mer än de syns; de är försiktiga. De kan härma andra fåglar; hör du spelande kattuggla en solig vinterdag är det antagligen nötskrikan. 

Oktober I

Skärmbild i oktober
Det händer att man inte hinner ut i Slottsskogen på flera dagar. Då kan en skärmbild på datorn vara en tröst - jag bjuder på denna nytagna bild. Foto taget från ingången vid Bangatan, rakt söderut. Det är en bild som är ganska typisk för parkens idé, fortfarande giltig efter 138 år: slingrande vägar, dungar med buskar och träd, med mellanliggande gräsytor. Till höger finns en liten bokskog som säkert är lika gammal som parken. Träden är fortfarande mest gröna men har redan fällt många blad, de faller efter att ha monterat ner det gröna klorofyllet, därför gula och bruna. De kommer säkert att sopas bort från gångbanan, men får ligga kvar uppe i skogen tills daggmaskarna har släpat ner dem under jorden. Där pulvriseras de med hjälp av bakterier i maskarnas tarmar. Leta efter halvt nerdragna, hoprullade löv som sticker upp ur marken!

Exotiska änder
Nu börjar dammarna fyllas av änder, snart äro de tusenden. Tro inte att här "bara" finns gräsänder - redan i höst har skedand och krickor setts. Den 8/10 fanns en ung bläsandhona i Hästdammen (bilden), nio storskrakar i Stora dammen och en kricka i Hjorthagens damm. De lockas kanske av att här redan finns gott om gräsänder. Att de inte är riktigt vana vid folk märks på deras försiktighet,. vanligen lägger de sig mitt i dammen till en början. Gräsänder låter sig villigt matas med bröd - men också här finns det långväga besökare från Ryssland, Finland och Norge. De kommer i oktober/november och är lika försiktiga till en början, vågar sig inte fram när bröd bjuds. Men det dröjer inte så länge innan de lär sig. 

Lönnens tjärfläcksvamp
Svarta märken innanför gul kant på lönnens blad är tecken på att lönntjärfläck Rhytisma acerinum har slagit till. Det är en svamp, när bladen faller ner på marken följer svampen med och övervintrar. Nästa vår spricker de svarta fläckarna upp och avger sporer som sprider svampen. Svampen tål inte förorenad luft, tjärfläckar är alltså ett tecken på (ganska) ren luft. Här växer den på tysk lönn (sykomorlönn) men finns också på lönn och naverlönn.  Liknande svampar finns ibland på vide. Anses knappast störa trädets välbefinnande.

Skarven i björken
Ålakråkorna har länge varit bekanta övervintrare från Norge. Sedan vandrade den mellaneuropeiska mellanskarven in i landet. Nu finns den häckande i alla landskap ibland med stora kolonier. Det händer ibland att upprörda personer tar livet av skarvar och ungar och sågar ner träden "de skräpar ju ner och förstör så förfärligt!" Resultatet blir att skarvarna sprider sig och att det året därpå uppstår dussintals nya kolonier på andra håll. I Slottsskogen har den setts sedan 2004, eftersom det finns en del fisk i dammarna.

Nancy och hundarna
Slottsskogens betydelse för hundägarna är uppenbar också för den som inte har hund. Nancy är ofta ute och vandrar med olika hundar. Här med tre hundar, en "cocktailmix" av fyra raser, en Volpino och en Chihuahua. Hon har varit hundinstruktör i 33 år och är väl förfaren med hur man bär sig åt med hundar som inte gör som man vill. En av de tre skällde hela tiden när hon fick ta hand om den för ett par dagar sedan. Nu var den alldeles lugn... Det går ganska snabbt att få dem att lära sig om man vet. Alla hundar har ändå en del gemensamt DNA med varg, men inte alla gener. 

Polisstationen
Ett litet vitt hus på Malmgårdskullens västra sida, ligger mycket idylliskt. Polisstationen togs i bruk år 1905. Den var bemannad dygnet runt fram till mitten av 1950-talet med patrullerande poliser i Slottsskogsområdet, det sägs att de bägge finkorna som regel var besatta. Sedan kom patrullering med bil och nu för tiden ser man aldrig en gående polis i Skogen. Det kan förstås också tolkas som att Skogen är lugnare nu än förr - se följande notis i HT 27/4 1911.

Bättre polisbevakning i Slottsskogen
Poliskammaren har nu vidtagit åtgärder för åstadkommandet af en mera effektiv polisbevakning å höjderna i Slottsskogen, där förut som bekant en del ofog förekommit. Så har nya pass inrättats dels omkring Utsikten, dels äfven vid Bragehöjden. Patrullering av civilklädda konstaplar förekommer även och har i flere fall redan ledt till att man fasttagit personer som gjort åverkan å planteringarna. 

September

Flyttblocket
Ett ganska ordentligt tilltaget flyttblock ligger i sluttningen sydost om Säldammen, som en liten strandad val. Består av ögongnejs, så uppkallat efter de stora ”ögonen” av fältspat i stenen. Den är övervuxen av gröna alger. I bergbranter i närheten finns fler stenar av ögongnejs. Blocket har kommit hit inkapslat i isberg för 10-15 000 år sedan. När det blev varmare smälte isberget just här. Isen var kilometertjock.















Vaktstugor
När Slottsskogen blev park var behovet av ordningsvakter uppenbarligen större än idag, då man aldrig ser en gående polis här. Stugor för parkvakter byggdes vid alla ingångar, de är
kvar vid Bangatan, Sjömansgatan, Margretebergsgatan och vid Hjorthagen. Nu bor djurvårdare där. Stugorna vid Slottsskogsgatan och vid Linneplatsen är borta sedan lång tid.



Undergången
Man kan ha ett behov av äventyr i ungdomen. Liseberg har inte alltid funnits, då fanns undergången. I berget ovanför Plikta byggdes en mur som underlag för vägen upp till Stora Utsikten. I muren fanns en tunnel för avledning av regnvatten. Där kröp små barn titt och tätt. Ser man till hur det ser ut nu, ingång som ett A4-papper 27x32 cm, förstår man knappast hur det var möjligt. Numera är ingångarna spärrade vilket inte hindrar grävlingen som bor där. 

Ridvägen
För mer bemedlade fanns bekvämligheter förr i tiden. Ryttare tog sig uppför Linnegatan före spårvagnarna, för att rida i Slottsskogen. Klagomål förekom på att en del red för snabbt. Den 30 december 1916 meddelar Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning  "I Slottsskogen har genom enskild sammanskjutning av medel kunnat öppnas en ny ridväg..." från Majvallen förbi nuvarande kompost. Berget bredvid Majvallen heter Ryttarberget på dåtida kartor. 
















Skedand
Den som söker bland alla hundraden, ibland tusenden av gräsänder skall ibland finna en och annan annan and. Vid flera tillfällen i augusti/september har en ung skedand kunnat ses i dammarna, avvikande genom sin spatelformade stora näbb att sila alger med. Kommer från de stora slättsjöarna i Mellansverige, på väg mot övervintring i Danmark/Holland. 

Vykortet
Bild från ingången vid Linneplatsen, med av trädgrenar hopvirade grindar och hästspårvagn i bakgrunden. Vykort från 1902, samma år som de elektriska spårvagnarna infördes. Då hade hästspårvagnarn varit i bruk i 23 år. Grinden försvann så småningom och trots flera tävlingar om hur parken på ett inbjudande sätt skall ha en ståtlig entré, har ingenting ännu hänt. 

Sensommar

När hösten kommer flyttar fåglar ut ur landet. En del av dem passerar över Slottsskogen, 

vilka vet vi på ett ungefär men inte exakt. Ganska spännande; ofta står någon med tubkikare 

på Ljungkullen i morgonväkten, berget söder om Observatoriet, och spanar.  

Denna morgon 5/9 dock mycket lugnt, två par med mindre korsnäbbar landade 

i ett lärkträd, 2 sparvhökar lekte sig söderut och en fiskgjuse flög förbi. 

Ljungen blommar fortfarande och höstfärgerna börjar komma fram 

i denna vackra årstid. 

Nötväckan är en stannfågel och nu under hösten måste ungfåglarna skaffa revir. 

Mycket kvitter och sång blir det. Då kan det vara bra att sitta uppe i trädtopp 

så man verkligen hörs, även om det är förknippat 

med lite större risk; man syns. 

Dalabjörken fäller bladen vid Stora dammen. En mutation som gav flikiga blad, 

Ornäsbjörk, planterades i alla svenska kommuner för att man skulle 

kunna kolla vårens (och höstens) framfart. Förökas med sticklingar, 

med vanlig björk får den vanliga skott. 

Och gräsandhanarna får tillbaka sin vackra dräkt, även om det bara har börjat. 

Om en månad är det färdigt. Sommartid ser de ut som honor, men nu växer 

nya fjädrar fram, behövs vid uppvaktning och parbildning. Gott om tid? 

Nja, den som kommer efter missar tåget, det finns betydligt fler hanar 

än honor och några blir över. 

De senfärdiga. 

Böcker kan vi aldrig få för många av. Köp gärna mina Slottsskogsböcker 
numera ute på mängder av Hemköp, servicebutiker och bokhandlar, 
för det facila priset av 20 kronor styck - jag tömmer lagret! 
Se var de finns på min hemsida www.naturstig.se 
Numera kan du också ordna andra böcker - 
denna låda hänger vid Plikta! 

Döda träd finns det dessvärre gott om i Slottsskogen. Det syns inte alltid 
men så småningom kommer fruktkroppar fram som av denna praktfulla svavelticka, 
foto vid Lilla dammen. Sprider sporer som kan invadera andra träd, 
framför allt de som redan är döda. 

Vecka 16 Ringtrasttider

Ringtrastens vår
För mindre än hundra år sedan häckade ringtrast över hela Västkusten, också i Skogen. Det finns uppgifter om att den häckade på den plats där Museet nu ligger, alldeles innan detta byggdes. Nu är det uteslutande en fjällfågel, men på våren får vi i Västsverige återse den, då den passerar på vårsträcket. Den är en celebritet som brukar anlända omkring 20-24/4 och stanna till några dagar. Förra året sågs den endast en dag. Detta är är helt annorlunda. Sedan den 8/4 har upp till halvdussinet ringtrastar setts på Semesterängen mellan Stora och Lilla dammen samt vid Plantskoleängen utanför Azaleadalen. Båda könen har mörk dräkt och vit haklapp, hanen är svartare. De letar mask tillsammans med andra trastar på ängarna.

　
Fågelholkar överallt
Park och Natur har bekostat inköp av 100 nya småfågelholkar och 15 starholkar. Jag har satt upp dem och nu finns närmare 300 fågelholkar i Skogen, rensade och klara inför en ny säsong. Många reagerar på att de sitter så lågt, men det är för att de rensas efter häckningen. Efter några säsonger är holken full med gammalt bomaterial och oduglig som boplats om de inte töms. Genom läget är de lätta att rensa, se på denna holk som på bara två år (uppsattes 2012) blivit helt full med bomaterial. Det händer att holkar slås ner, men inte alls så ofta som man tror. Av 100 nya holkar uppsatta 2012 är fortfarande 95 holkar kvar.

　
Afrikanska fåglar
I dagarna har afrikanska fåglar återkommit: ladusvala sågs 13/4 och svarthätta 16/4. Båda arterna flyttar på vintern till Afrika söder om Sahara. Att de besvärar sig med att flyga tillbaka ända hit visar hur bra villkor de har här. I Afrika är det trångt med många inhemska fåglar, mat och boplats räcker inte till för alla. Men visst är det en fantastisk prestation av en liten svala att flyga Sydafrika tur och retur på en vinter!

　
Nya fåglar
Slottsskogen begåvas ibland med nya fågelarter. Detta sker inte automatiskt, miljön måste skötas. Ju fler fågelholkar, döda träd och risiga buskage, desto bättre. Gransångare sjunger i Azaleadalen och vid Plikta; den har vandrat in söderifrån och kan tänkas häcka även om inga bevis finns. Men stjärtmesen bor här i år, för första gången konstaterad. Boet finns tio meter upp i en ek på höjden av stigen mellan Plikta och teatern, strax väster om soffan på toppen, . Just nu ligger honan på ägg, boet är en delikat liten boll av mossa sammanklistrad av spindelväv och klädd med lavar från trädet. Boet var färdigbyggt i slutet av mars, ruvningen är 12-13 dagar, det betyder att de snart börjar mata. Bild på mes från Nolhagaviken Alingsås.
Karta: