Ringmärkning i Azaleadalen

I Azaleadalen har jag matat fåglar i många vintrar. Jag har nu börjat mata lite oregelbundet, platsen är väl känd av små fåglar. De kom direkt första dagen jag var där. Än så länge har jag inte matat dem i handen men det skulle säkert gå bra det också. Eller kanske inte - jag fångar dem i nät och ringmärker, det kan ge dåliga vibbar. Den 30/10 var första ringmärkardagen, på en timme fångades 17 fåglar, 6 av dem ringmärkta tidigare av mig, 10 omärkta som fick ring och en som smet medan jag plockade ur den ur nätet.

Jag sätter upp ett nät någon timme, fångar fåglar, ringmärker och släpper fåglarna. Sedan tar sedan ner nätet. Jag gör detta för att få veta mer om dem, hur de rör sig, hur gamla de blir, var de bor i parken. Samtidigt skall inte förnekas att det är allmänt trevligt att hålla på med detta, delvis gör jag det för mitt höga nöjes skull som alla ringmärkare - det är något särskilt att komma i närkontakt med fåglar. På köpet ser jag till att två matningarna i Skogen (den andra är vid Lilla dammen) hålls något så när fyllda hela vintern. Dessutom berättar jag för de som passerar och har intresse vad ringmärkning är bra för. Så hände också denna dag, särskilt barn brukar bli mycket förtjusta i denna närkontakt med fågel. En liten ettrig blåmes kan nypas så det känns, men snart upptäcker man att det inte är något att vara rädd för. 

Det intressanta är förstås återfynden av ringmärkta fåglar. Nästan alltid är det fåglar jag ringmärkt själv, denna första dag var det flera gamlingar med i gänget. Äldst var en hona av nötväcka, med ring 2KR23473 ringmärkt 11/11 2013 i Azaleadalen och var då vuxen, född år 2012 - eller tidigare. Det går att se om fågeln är årsunge eller äldre, denna var äldre. Nu var den minst 4,5 år gammal men kan ha varit äldre. Ringmärkare betecknar den som 5K+ betyder att den var i sitt femte kalenderår, minst. Fem år är mycket för en liten fågel, de flesta mesar som kläcktes i holkar i somras lever inte längre. Talgoxar i Skogen får i genomsnitt 7 ungar, blåmesar 10 ungar - en anpassning till det korta livet. Stannfåglar har fördelen att vara på hemmaplan året om, de kan sitt område och de får mat av vänliga människor på vintern, den svåra tiden. Nötväcka hamstrar dessutom mat och fyller på förråden, en blåmes äter vad den hämtar. Några nötväckor kan snabbt tömma ett fågelbord. 

Nästa gamling var också en hamstrare. Det var en entitan, CK63510, även den lägger upp lager och stannar året om på plats. En entita ringmärkt i Azaleadalen 8/11 2013 kontrollerades nu, troligen var den årsunge när den märktes. Nu var den alltså 3,5 år (4K). Entitan liknar talltita, men är mer brun än grå och saknar ljusa kanter på vingpennorna. Talltita finns i Änggårdsbergen men vägar sig nästan aldrig in i staden. 

Ytterligare en gammal nötväcka kontrollerades. Nötväcka hona, märkt 2KS49262 i Azaleadalen 28/2 2014, kläckt 2013, 3,5 år (4K). Två honor vid samma fågelbord - det finns flera par nötväcka i dalen, på vintern samsas de lite bättre. Ganska typiskt att de tre äldsta fåglarna här var entita och nötväcka. Ovanligt att få så "många" gamlingar på en dag; 3-4 år är mycket för en småfågel. 

Övriga kontroller:
Talgoxe hane märkt 2KT72572  Azaleadalen 12/1 2016 (2K).
Blåmes hona märkt 1EP43878 Azaleadalen  31/1 2016 (2K), kontrollerad 1/6 häckande i en holk i kanten av Azaleradalen. 
Talgoxe hona, märkt 2KT50175 i en holk 300 meter norr om Azaleadalen, norr om den stora Hästhagen 1/6 2015

Dagen efter var jag ute med Pliktaklubben och fångade sex fåglar på en kort stund. Stor entusiasm, alla fotograferade med sina mobiler. Jag fångade ett antal unga fåglar, 4 blåmesar och 2 talgoxar. En blåmes hade orange halsband, sett tidigare utan att jag har hittat någon bra förklaring. Inga kontroller denna dag, de jag tog dagen innan aktar sig noga för att gå i nät hela vintern - man är inte dum fast man är fågel. Trodde jag. Tills jag gjorde ett litet svep den 1/11: då ramlade 4 av de mesar jag tagit senaste dagarna i nätet! Detta har nästan aldrig hänt förut. Men nu ska jag bara mata och väntar med ringmärkning någon vecka. Meddelar i Facebookgruppen dagen innan jag går ut och ringmärker, om du vill vara med. 

Höstfåglar

Höstfåglar

Liten sammanfattning av de rapporter som finns på Artportalen Svalan i höst, 1591 rapporter 2/7-24/11.  

Gäss

Några flockar med grågås sträckte förbi i oktober, två flockar av sångsvan i november. Kanadagäss betar på ängarna vid Stora dammen, fler än någonsin, de har länge varit en flock med 23 fåglar.

Änder

Gräsänderna har nu anlänt, dammarna i denna park är vinternöje för 2-3000 gräsänder. Här får de mat av Park- och Natur, här hålls vattnet öppet med luftpump i tre dammar. Den 8/12 fanns här omkring 1700 ex mest i Fågeldammen och Hjortdammen. Hanarna spelar för fullt för att imponera på honorna; de krumbuktar sig och piper lite diskret, alla på en gång. Bläsand, kricka och vigg har setts tillfälligt, alla honfärgade. En skedand hane har varit här sedan augusti, hona har gjort tillfälligt besök. Storskrakar fiskar i alla dammar med fisk, framför allt i Stora dammen, som mest var de 27 ex 15/10. Antal varierar, det är fler hannar. En hybrid mellan snatterand och gräsand ligger i Fågeldammen, den har varit här flera tidigare vintrar. (Bilder: gräsandhanar spelar, skedand hane, storskrake hon). 

Smådopping 

en adult fågel hela hösten i Stora dammen, senast sedd 22/10. Ingen häckning i år efter de tidigare fyra åren. 

Storskarv 

fiskar ibland i Stora dammen, ibland är de flera tillsammans, 5 ex sågs 27/10. En häger har ofta setts vid Fågeldammen och Stora dammen. (Bilder: häger, storskarv)

Rovfågelsträcket 

Sparvhök (38 ex) och ormvråk (18 ex) har dominerat, men någon brun kärrhök, bivråk, fiskgjuse, lärkfalk, pilgrimsfalk och tornfalk sågs tidigare i höst på flyttning. Duvhök ses nu ibland, det är unga hökar lär sig jaga inne i stadens parker. Här finns gott om bytesfåglar, stadsduvor, kajor, kråkor och änder. 

Rörhöna 

har fått fram minst 15 ungar till flygfärdighet, 3 par häckade i Lilla dammen, 1 par i vardera Stora dammen och Fågeldammen. Nu har de flesta flyttat bort, i vardera dammen finns några kvar så länge inte vintern slår till med full kraft. Några brukar uthärda i Fågeldammen, den tryggaste sista utposten där Park och Natur matar änder och rörhöns. 

Måsfåglar

Skrattmåsarna är gärna kvar hela vintern om det inte blir för mycket snö och is, men fiskmåsarna ger sig av. Undantag finns, den 30/11 fanns 1 ex i Lilla dammen. Gråtrut är numera nästan borta sedan flamingosarna försvann (de snattade flammismaten) men 3/11 sågs 8 ex i Lilla dammen. Gråtrutparet från Hjorthagen försöker ibland jaga gräsänder i Hjorthagens damm. (Bild: skrattmås)

Duvor

Visst sträck av ringduvor förekom i mitten av oktober, 3000 ex sträckte förbi morgon 13/10.  Nu finns nästan ingen kvar, det är för lite bokollon. Vissa vintrar kan de annars flera hundra övervintra när bok- och ekollon går till. 

Ugglor

Kattuggla hördes 9/11 och har setts någon gång i ekarna väster om Lilla dammen. Slottsskogen befinner sig normalt i två kattugglerevir, dels runt muséet-Majvallen, dels vid Brageberget. Ingen berguv sedd ännu i höst men borde finnas här, den övervintrar här bland alla bytesdjur: kråkor, änder, duvor. Den jagar på natten, vill man se den får man ha hjälp av observanta kråkor. Får de syn på uven då den sover sin dagsömn brukar de ge hals. 

Hackspettar

I september sågs mindre hackspett och spillkråka, nu är den större arten kvar, ses vid fågelmatning. Också gröngöling finns här men är rätt tysta. Ibland kan man se spår efter att de varit och letat myror i myrstackar.  

Småfågel

Kungsfåglar ses ibland i mindre sällskap framför allt i tallskogen söder om Observatoriet. Annars är hösten stjärtmesarnas; flera flockar drar omkring i Slottsskogen, med 10-20 fåglar. Ofta ser man bara enstaka fåglar men väntar man lite uppenbarar sig ofta flera. Den häckade för andra året här, efter att tidigare ha varit en ytterst tillfällig gäst. Blåmesar och grönsiskor i flockar har letat alfrö i alarna vid Stora dammen, där också de mer ovanliga steglits och vinterhämpling har setts. Små flockar av stenknäck har setts fram till början av oktober. Domherre hörs och syns ibland med några exemplar, bland annat i Azaleadalen. Lappsparv sträckte söderut 5/10, andra gången här sedd. En taigasångare observerades 12-13/10; första noterade besöket i Slottsskogen, art nummer 185.. (Bilder: rödhake, björktrast)

Fågelmatning

I Azaleadalen matas småfåglar sedan många år, med frö som Göteborgs djurskyddsförening och Göteborgs ornitologiska förening bjuder på. Park- och Natur sätter upp några fågelbord med tak, bland annat vid Lilla dammen. Många fåglar besöker dessa matplatser, mest blåmes, talgoxe, nötväcka, pilfink och entita, men också domherre, grönsiska, större hackspett, grönfink, rödhake. Kajor, skator och ekorrar gillar också fågelmatningen. Det är tillåtet att fylla på fågelborden, solrosfrö, talg och kokosfett är bra med sitt höga energiinnehåll. 

Kråkfågel

Nötskrikor sträckte förbi tidigare i höst, det gör de inte varje höst. Nu finns några kvar i Skogen men hörs mer än de syns; de är försiktiga. De kan härma andra fåglar; hör du spelande kattuggla en solig vinterdag är det antagligen nötskrikan. 

Att mata fåglar

1. Välj en så skyddad plats som möjligt, buskage är bra om det finns sådana. Helst inte fågelbord långt ute på en öppen plats. Sparvhök tycker också om mesar, det vet mesarna och undviker alltför utsatta platser.          

2. Se till att fåglarna har fri sikt också neråt - lösa katter finns det och de kan lurpassa. De älskar också små fåglar.

3. Ju mer varierad kost du erbjuder desto fler fågelarter kommer att besöka ditt fågelbord. Basen är solrosfrö, hampfrö och jordnötter i nät, fet mat ger mer energi än stärkelserik mat, det brukar uppskattas. Gärna äpplen, fråga i din butik, många äpplen kasseras (koltrastar), havre (gulsparv, gråsparv), talgbollar eller späck från charken (hackspett). Var inte rädd för att testa nya varianter.

4. Starta fågelmatningen tidigt, annars kan de små fåglarna välja att slå sig ner på andra matplatser. Försök fylla på regelbundet så att det finns mat hela tiden, men det är ingen katastrof om det skulle bli tillfälligt tomt. Det är lugnt, mesar kan leta mat själva. Du riskerar dock att de helt överger din matning om du visar dig opålitlig.

5. Kråkor, kajor och skator tycker också om fågelmat men gillar inte att gunga. Häng talgbollar ute på en lina/ståltråd, det hindrar inte helt men försvårar. Vill man helt hindra dessa kloka fåglar och ekorrar från att plundra fågelbordet bygger man en bur med maskor som bara småfåglar kan ta sig igenom. 

En hel del ytterligare tips får man från Mata fåglar, av Niklas Aronsson (SOF 2006). 

 

Talgoxe heter på norska köttmeis, det har sina goda skäl. Talgbollarna tenderar dock nu ibland att vara av usel kvalitet med minimalt med talg, fåglarna märker det och kan då helt nobba dem.

Nötväckan samlar solrosfrö för kommande svältperioder och kan tömma fågelbord på kort tid. Gör man ett hemmagjort genomskinligt fågelbord av en pet-flaska som här kan det ta lite tid innan den inser var den ska hämta maten.

På vintern behöver man inte konkurrera särskilt om det finns rikligt med mat, vilket det ofta finns på fågelborden. Här synd två blåmesar, möjligen hanar båda två (ganska brett mörkt halsband) i broderlig sämja.

Också entitan är en samlare vilket är logiskt eftersom den i likhet med nötväckan stannar i reviret året om. Det betyder också att det sällan finns mer än några få entitor vid ett fågelbord.

Domherrarna är populära vinterfåglar, ofta är de nere på marken och förser sig av det som de andra fåglarna spiller ut. Hannen är en av de ganska få röda fåglarna i vår natur.

En annan av de röda fåglarna även om den bleknar på vintern. Rödhaken har alltmer börja stanna kvar hos oss, och besöker gärna fågelbord men man ser sällan mer än en, reviret måste ju bevakas. Att se dem på talgbollar är en överraskande syn.