Visar inlägg med etikett domherre. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett domherre. Visa alla inlägg

fredag 23 december 2016

Vintervandring i höstväder

Det kan tyckas lite överambitiöst att börja en Slottsskogsvandring vid Skogens högsta punkt, det blir en del klättrande i backar. Det har dock den osvikliga fördelen att detta för många även inbitna göteborgare okända område blir uppenbart. Årets näst sista Vardagsvandring för GOF gick i strålamnde väder, även om det knappast kändes som vinter. Och redan vid starten var det flera i den stora församlingen (ungefär 35) som yttrade att "här hade de aldrig varit". Norra Slottsskogen är mer av en park för Masthuggsborna, vilket tveklöst är att begränsa detta områdes utnyttjande i onödan. 



Vattentornets terrass 
Vattentornet är välplacerat på höjden av den bergsrygg som löper genom Skogen, 92 m över havet. Det byggdes samtidigt med den reservoar som förser Masthuggsborna med ungefär en halv dagsranson vatten. På 1990-talet sprang tornet i läck och inför risken att sprida coli-bakterier över hela stadsdelen stängdes tornet av en tid och lokalbefolkningen fick vatten från tankvagnar. Jag hade då i ett par års tid påpekat läckorna men VA-verkets kvarnar mal ibland långsamt. Utsikten var en gång vidsträckt men hindras nu av all skog som vuxit opp. Vid anläggandet av vattentornet (gemenligen kallat Kikarn efter utseendet) var bergen helt kala. 



Ödledammen
På denna lilla damm lärde sig barnen i området att åka skridskor, här fångade de vattenödlor på vårarna. Barnen kallade dem indianrännare efter hanarna mäktiga ryggkam (syns bäst i vatten). Att dessa var groddjur bekymrade dem inte, men irriterade den forskare som har studerat dessa djur länge och aldrig tar ordet Ödledammen i sin mun. På bilden här syns den stora vattenödlan, svårfångad, ovanlig och skyddsvärd, att behandlas med respekt.  




FolkobservatorietObservatoriedammen kan vara ett alternativnamn då Folkobservatoriet funnits här sedan många år; möjligt att besöka måndag och onsdag under vinterhalvåret. Det visar sig vid undersökningar att det finns många göteborgare som aldrig varit där. När kometer, förmörkelser och Venuspassager äger rum kommer ännu fler hit. Skolor är flitiga besökare, blir fulltecknat vid terminens början. Numera är Observatoriet tyvärr målat i äcklig ärggrön färg med galler för att stävja klotter; tidigare hade den en vacker karamellskär nyans. En period hade skolor fått måla rymdmotiv, bild nedan från 1999, något som faktiskt stoppade klotter en tid. 




Ljungkullen 
Fortsätter man söderut på detta berg når man en ganska öppen plats där denna dag en grupp små barn från närbelägen förskola lekte glatt. Här har studier av sträckande fåglar bedrivits i många år, med intressanta resultat. Så kan det bli om man stälelr sig på ett berg år efter år och blickar uppåt; rekommenderas varmt, Göteborg har gott om berg. Sedan jag började här i mitten av 1980-talet har omgivande granskog vuxit någon meter vilket allvarligt begränsat sikten åt väster. Ljungen får ge sig för gräset; det skulle behövas en ordentlig ljungbränning men är utan tvekan för riskabel. Men fortfarande blommar faktiskt en del ljung, augusti 2012.




Undergången
Vi vandrade snett neråt mot stora vägen på tät lövmatta (i vår kommer alla löv att vara borta! tacka maggdaskarna för det). Vi gick den gamla Vägen upp till Stora Utsikten. 1916 byggdes en ny väg; för att överhuvudtaget kunna lägga den krävdes en rejäl mur och i den muren lämnades en liten dräneringstunnel. Den kröp barnen i en gång, eftersom små barn gärna gör farliga förbjudna saker som inte mo och far vet om. Numera är tunneln stängd för allmänheten men används av ett av poarkens grävlingpar. Den nya inbyggda rutschbanan vid Plikta torde ha viss likhet med krypartunneln. Kanske är det någon krypare som varit med och ritat tunneln? Borde kollas.




Plikta 
Här är nu för tiden Parklek med klättring i Blåval, helt tidsenligt då Naturhistoriska är enda museum i världen som har en uppstoppad blåval, enligt uppgift. Visserligen bara halvvuxen, men i alla fall. Lekplatsens karaktär av parklek visas också av att här finns numera personal på dagtid som bidrar med råd och dåd, man kan låna lekredskap och under loven ordnas aktiviteter av olika slag bland annat fågelvandringar. Namn på lekplatsen lär komma från skylt "Fotbollsspel är vid plikt förbjuden" en gång. Flera alternativa förklaringar finns.  




Lilla dammen
Uppgrävd sumpmark när Skogen blev park 1874, numera den bästa gräsanddammen med vissa år tiotalet andkullar. Änderna häckar långt upp i backarna och går ner med ungar; har även setts komma vandrande på Jungmansgatan och från Botan. Marken räcker inte till, varje år ruvar några gräsänder högt upp i ihåliga ekar i närheten. Vid besök i mars kan man se andhonor som vandrar på grenarna högt i träden och inspekterar tänkbara lägen! Dessutom bra lokal för rörhöns, i år tre par, ett av paren lade tre kullar i rad, innan reviren var etablerade slogs de ohämmat, det såg verkligen ut som om de skulle dränka varandra. Gissningsvis kom 30 ungar fram varav tiotalet överlevde, inte illa det. Buskagen öster om dammen har under våren bland annat härbärgerat rastande blåhake, rörsångare och buskskvättor. 




Semesterängen
Den stora gräsmattan söder om Lilla dammen fick av vissa Annedalsbor en gång detta namn när 4 dagars lagstadgad semester infördes. Det var före sommarstugors och privatbilars tid och därför var detta en lämplig plats att semestra på. På den tiden var gräsmattorna mer fridlysta än idag; Park och natur har inte någon högre tanke om dessa viktiga delar av parken vilket lätt inses vid en stilla promenad. Många besökare med engångsgrillar ansluter sig till denna lättfärdiga inställning att gräs tål vad som helst och blir antagligen oerhört förvånade efter grillningen. Vaddå, vart tog gräset vägen? Gräsmattor kan vara bra till mycket, inbjuder till picknick och träffar i vackert väder. I juni bjuder dessutom Nationalorksetern på konsert. Bra plats för björktrastar och i slutet av april också rastande ringtrast på maskjakt, liksom jaktmark för fiskmås och skrattmås. 




Kråkor och skator
Kråkor är smarta, påhittiga och innovativa som få fåglar. De bygger högst upp i högsta trädet medan skator bygger hur som helst, ibland meterhögt. Varför är det så? Kan vara att tillräckligt många kråkor med anlag för att bygga lågt eller de som varit allmänt orädda i umgänge med människor skjutits bort - varje år skjuts mängder av kråkor, år 2014 73 000 ex. Ibland skjuts de helt sonika på boet. Men ok, det skjuts också skator, 47 000 ex 2014. Att fundera på. Men faktum kvarstår, kråkor bygger (nästan) alltid så högt upp de kan.


  

Stora dammen
Större än Lilla dammen, därav namnet. Skulle kunna bytas mot Karpdammen. Också läge för gräsandkullar och rörhöns, men även gruppfiskande storskrakar, häger och storskarv. Olika änder rastar, en vacker skedandhane har övervintrat flera vintrar. Smådopping häckade 2008-.2012, fick ungar mitt under Way out West 2011 utan problem, bo alldeles bredvid scenen. Då insåg jag att det inte går att argumentera mot WoW i Skogen med hänvisning till fågelskydd, utan fick koncentrera mig till att vandrarens frihet beskärs. Dessa synpunkter har framförts till Slottsskogschefen, som av okänd anledning låter sina domäner ockuperas i närmare två veckor med omfattande efterarbete.  




Säldammen 

Förr med sjölejon och gråsäl, men numera sedan länge knubbsäl. Matas kl 1400 vilket de vet om, de kan klockan och samlas förväntansfullt vid matplatsen en stund innan. Damm byggdes ut 1993 med oönskade följder: en lite oerhört potent grönalg följde med. Den förökar sig och fyller dammen på kort tid, dammen måste sedan tömmas och städas. Alger dödas av UV och väteperoxid, rester spolades ut i Stora dammen, gav blomning av vattenloppor som försörjde småfisk vilka åts upp av större fiskar. Sedan några år går avloppet till kommunen och skrakar o a fiskätare har minskat drastiskt. Om Skogen skall bli en ekologisk park med vid biologisk mångfald borde fisk inplanteras. Nedan ett vackert vykort från anno dazumal, cirka 1930.




Barnens zoo
Här får stadsbarn som kanske inte sett getter, kor eller grisar möta dessa exotiska djur. Öppet från april till augusti om jag minns rätt. Mittemot låg förut Skogens dansbana, kallad Duvas backe efter kapelledaren Johannes Duva, violinist. Stängdes 1923 efter protester från olika håll, då denna verksamhet ansågs försvåra ungdomens strävan att förbättra sin sedliga vandel.



                                                             


Hjorthagens damm
Just nu finns i Skogen drygt 2000 gräsänder. De får här öppet vatten och säd, vilket lockar, en ganska stor del av Västkustens änder övervintrar här. En och annan har kommit hit från Ryssland, Finland och Norge. Könsförhållandet är cirka 65% hanar, två hanar på varje hona. En förklaring är att hanar kan alstra mer avkomma, vilket gynnar individen; den hona som får mer hanar bland ungarna lyckas bäst. I dammen fanns också grågås, vitkindad gås, ejder och knipa, samtliga vingklippta för att inte rymma vilket de utan tvekan hade gjort annars. Att parken gör så (eller köper vingklippta fåglar) är förvisso märkligt otidsenligt när man inte längre kuperar hundars svansar. Genom oförmåga att flyga blir de vingklippta ("stäckta) fåglarna lätt byte för duvhök, berguv och ibland gråtrut. Att köpa nya vingklippta fåglar kostar åtskilligt med penningar och på sikt lär denna sedvana försvinna.  Spelet pågår redan; hanarna kråmar sig och piper, se bild nedan and tre från vänster. Kolla själv, spelet är diskret och lätt att missa. 




Älghagen
Dess existens i denna Sveriges första djurpark, som nu egentligen anses alldeles för liten, har tidigare diskuterats men avvecklingsplaner lades på is efter protester och namninsamlingar. Ursprunglig tanke var att Skogens djurpark enbart skall innehålla nordiska djur, vilket ju passar bra för älg. Pelikan, flamingo, emu och manfår har däremot plockats bort. Ny inriktning är en satsning på nordiska lantraser. Älgtjuren var bra fart på idag, galopperade och anföll såväl stängsel som fasta föremål i hägnet. Brunsten infaller på hösten även om detta var lite väl sent. Ingen ko fanns i hägnet, men djurskötarna ser till att de kommer till, nya kalvar föds årligen. Bild nedan 2003 13/5.



Azaleadalen
Fågelmatning har ägt rum här i flera decennier, detta vet fåglarna, kommer direkt när jag börjar mata i oktober. Jag matar mest men ringmärker någon gång, vilket ger uppgifter om fåglars life story. Det händer att de går utanför parken och dör, Orust, Eklanda och Falsterbo har förekommit. Mest finns här blåmesar, talgoxar och nötväckor, men ibland också bergfink, domherre, rödhake, grönsiska, grönfink... Nät sattes upp och en nötväcka och 4 blåmesar gick intet ont anande rakt i nät men plockade omedelbart ut. Nötväckan var ringmärkt, en hona tidigare i höst i Azaleadalen, en av blåmesarna märktes som bounge i holk 1006 (betyder holk nr 06 från 2010) den 3/6 2015 300 åt SV. Bild nedan från 17/12 2001. 




Fåglarna
Men detta var ju också en fågelvandring, inte bara en kulturvandring? Med så många kunniga öron och ögon konstaterades snart en flock stjärtmesar söder om Observatoriet, trädkrypare på flera håll, idgranar i övre Azaleadalen några kungsfåglar och domherre i Azaleadalen. Vädret var strålande, sol och blå himmel vilket kändes som en befrielse efter närmare en veckas gråväder.  Tack till alla glada medvandrare, ni inspirerar mig! 

onsdag 17 december 2014

Höstfåglar

Höstfåglar

Liten sammanfattning av de rapporter som finns på Artportalen Svalan i höst, 1591 rapporter 2/7-24/11.  

Gäss

Några flockar med grågås sträckte förbi i oktober, två flockar av sångsvan i november. Kanadagäss betar på ängarna vid Stora dammen, fler än någonsin, de har länge varit en flock med 23 fåglar.

Änder

Gräsänderna har nu anlänt, dammarna i denna park är vinternöje för 2-3000 gräsänder. Här får de mat av Park- och Natur, här hålls vattnet öppet med luftpump i tre dammar. Den 8/12 fanns här omkring 1700 ex mest i Fågeldammen och Hjortdammen. Hanarna spelar för fullt för att imponera på honorna; de krumbuktar sig och piper lite diskret, alla på en gång. Bläsand, kricka och vigg har setts tillfälligt, alla honfärgade. En skedand hane har varit här sedan augusti, hona har gjort tillfälligt besök. Storskrakar fiskar i alla dammar med fisk, framför allt i Stora dammen, som mest var de 27 ex 15/10. Antal varierar, det är fler hannar. En hybrid mellan snatterand och gräsand ligger i Fågeldammen, den har varit här flera tidigare vintrar. (Bilder: gräsandhanar spelar, skedand hane, storskrake hon). 




Smådopping 

en adult fågel hela hösten i Stora dammen, senast sedd 22/10. Ingen häckning i år efter de tidigare fyra åren. 

Storskarv 

fiskar ibland i Stora dammen, ibland är de flera tillsammans, 5 ex sågs 27/10. En häger har ofta setts vid Fågeldammen och Stora dammen. (Bilder: häger, storskarv)



Rovfågelsträcket 

Sparvhök (38 ex) och ormvråk (18 ex) har dominerat, men någon brun kärrhök, bivråk, fiskgjuse, lärkfalk, pilgrimsfalk och tornfalk sågs tidigare i höst på flyttning. Duvhök ses nu ibland, det är unga hökar lär sig jaga inne i stadens parker. Här finns gott om bytesfåglar, stadsduvor, kajor, kråkor och änder. 

Rörhöna 

har fått fram minst 15 ungar till flygfärdighet, 3 par häckade i Lilla dammen, 1 par i vardera Stora dammen och Fågeldammen. Nu har de flesta flyttat bort, i vardera dammen finns några kvar så länge inte vintern slår till med full kraft. Några brukar uthärda i Fågeldammen, den tryggaste sista utposten där Park och Natur matar änder och rörhöns. 

Måsfåglar

Skrattmåsarna är gärna kvar hela vintern om det inte blir för mycket snö och is, men fiskmåsarna ger sig av. Undantag finns, den 30/11 fanns 1 ex i Lilla dammen. Gråtrut är numera nästan borta sedan flamingosarna försvann (de snattade flammismaten) men 3/11 sågs 8 ex i Lilla dammen. Gråtrutparet från Hjorthagen försöker ibland jaga gräsänder i Hjorthagens damm. (Bild: skrattmås)


Duvor

Visst sträck av ringduvor förekom i mitten av oktober, 3000 ex sträckte förbi morgon 13/10.  Nu finns nästan ingen kvar, det är för lite bokollon. Vissa vintrar kan de annars flera hundra övervintra när bok- och ekollon går till. 

Ugglor

Kattuggla hördes 9/11 och har setts någon gång i ekarna väster om Lilla dammen. Slottsskogen befinner sig normalt i två kattugglerevir, dels runt muséet-Majvallen, dels vid Brageberget. Ingen berguv sedd ännu i höst men borde finnas här, den övervintrar här bland alla bytesdjur: kråkor, änder, duvor. Den jagar på natten, vill man se den får man ha hjälp av observanta kråkor. Får de syn på uven då den sover sin dagsömn brukar de ge hals. 

Hackspettar

I september sågs mindre hackspett och spillkråka, nu är den större arten kvar, ses vid fågelmatning. Också gröngöling finns här men är rätt tysta. Ibland kan man se spår efter att de varit och letat myror i myrstackar.  

Småfågel

Kungsfåglar ses ibland i mindre sällskap framför allt i tallskogen söder om Observatoriet. Annars är hösten stjärtmesarnas; flera flockar drar omkring i Slottsskogen, med 10-20 fåglar. Ofta ser man bara enstaka fåglar men väntar man lite uppenbarar sig ofta flera. Den häckade för andra året här, efter att tidigare ha varit en ytterst tillfällig gäst. Blåmesar och grönsiskor i flockar har letat alfrö i alarna vid Stora dammen, där också de mer ovanliga steglits och vinterhämpling har setts. Små flockar av stenknäck har setts fram till början av oktober. Domherre hörs och syns ibland med några exemplar, bland annat i Azaleadalen. Lappsparv sträckte söderut 5/10, andra gången här sedd. En taigasångare observerades 12-13/10; första noterade besöket i Slottsskogen, art nummer 185.. (Bilder: rödhake, björktrast)



Fågelmatning

I Azaleadalen matas småfåglar sedan många år, med frö som Göteborgs djurskyddsförening och Göteborgs ornitologiska förening bjuder på. Park- och Natur sätter upp några fågelbord med tak, bland annat vid Lilla dammen. Många fåglar besöker dessa matplatser, mest blåmes, talgoxe, nötväcka, pilfink och entita, men också domherre, grönsiska, större hackspett, grönfink, rödhake. Kajor, skator och ekorrar gillar också fågelmatningen. Det är tillåtet att fylla på fågelborden, solrosfrö, talg och kokosfett är bra med sitt höga energiinnehåll. 

Kråkfågel

Nötskrikor sträckte förbi tidigare i höst, det gör de inte varje höst. Nu finns några kvar i Skogen men hörs mer än de syns; de är försiktiga. De kan härma andra fåglar; hör du spelande kattuggla en solig vinterdag är det antagligen nötskrikan.