Att mata fåglar

1. Välj en så skyddad plats som möjligt, buskage är bra om det finns sådana. Helst inte fågelbord långt ute på en öppen plats. Sparvhök tycker också om mesar, det vet mesarna och undviker alltför utsatta platser.          

2. Se till att fåglarna har fri sikt också neråt - lösa katter finns det och de kan lurpassa. De älskar också små fåglar.

3. Ju mer varierad kost du erbjuder desto fler fågelarter kommer att besöka ditt fågelbord. Basen är solrosfrö, hampfrö och jordnötter i nät, fet mat ger mer energi än stärkelserik mat, det brukar uppskattas. Gärna äpplen, fråga i din butik, många äpplen kasseras (koltrastar), havre (gulsparv, gråsparv), talgbollar eller späck från charken (hackspett). Var inte rädd för att testa nya varianter.

4. Starta fågelmatningen tidigt, annars kan de små fåglarna välja att slå sig ner på andra matplatser. Försök fylla på regelbundet så att det finns mat hela tiden, men det är ingen katastrof om det skulle bli tillfälligt tomt. Det är lugnt, mesar kan leta mat själva. Du riskerar dock att de helt överger din matning om du visar dig opålitlig.

5. Kråkor, kajor och skator tycker också om fågelmat men gillar inte att gunga. Häng talgbollar ute på en lina/ståltråd, det hindrar inte helt men försvårar. Vill man helt hindra dessa kloka fåglar och ekorrar från att plundra fågelbordet bygger man en bur med maskor som bara småfåglar kan ta sig igenom. 

En hel del ytterligare tips får man från Mata fåglar, av Niklas Aronsson (SOF 2006). 

 

Talgoxe heter på norska köttmeis, det har sina goda skäl. Talgbollarna tenderar dock nu ibland att vara av usel kvalitet med minimalt med talg, fåglarna märker det och kan då helt nobba dem.

Nötväckan samlar solrosfrö för kommande svältperioder och kan tömma fågelbord på kort tid. Gör man ett hemmagjort genomskinligt fågelbord av en pet-flaska som här kan det ta lite tid innan den inser var den ska hämta maten.

På vintern behöver man inte konkurrera särskilt om det finns rikligt med mat, vilket det ofta finns på fågelborden. Här synd två blåmesar, möjligen hanar båda två (ganska brett mörkt halsband) i broderlig sämja.

Också entitan är en samlare vilket är logiskt eftersom den i likhet med nötväckan stannar i reviret året om. Det betyder också att det sällan finns mer än några få entitor vid ett fågelbord.

Domherrarna är populära vinterfåglar, ofta är de nere på marken och förser sig av det som de andra fåglarna spiller ut. Hannen är en av de ganska få röda fåglarna i vår natur.

En annan av de röda fåglarna även om den bleknar på vintern. Rödhaken har alltmer börja stanna kvar hos oss, och besöker gärna fågelbord men man ser sällan mer än en, reviret måste ju bevakas. Att se dem på talgbollar är en överraskande syn.

Tre dammar

Tog en vandring i vinterstormen mellan Slottsskogens tre dammar, alla med intressant biologisk potential. Stora dammen med för tillfället sex simfågelarter: 96 gräsander, ett par av vigg, hane av skedand som nu varit här snart två månader och blir mer och mer utfärgad, vuxen årsunge av knipa, en hona av storskrake samt kanadagåsfamiljen från Axlemossen med 5 ungar. Visar på att fågeldammarna i Slottsskogen med sina vingklippta stympade änder kan avskaffas, istället borde miljön göras så gynnsam att fler vilda fåglar kommer hit.

Lilla dammen med 9 glänsande svartvita hanar av storskrak och 3 honor, samt 42 gräsänder - ungefär dubbelt så många hanar som honor, så som det brukar vara. Avslutade med att besöka Ödledammen vid Observatoriet där inte en fågel sågs, men där det finns ett rikt liv nere i vattnet, nu i vinterdvala. Denna lilla damm är under stora delar av året rik på groddjur och små vattenkryp och i omgivningen trivs många fåglar. Men vad har hänt?

　
Här har Park och Naturförvaltningen gått hårt fram med röjsågar och rensat. De yviga buskagen är decimerade, några stora häggar är avverkade och ruggen av flaskstarr är nästan helt utraderad. Här fanns sångfåglar i mängd på våren, här fanns gott om insekter i snåren och runt sälgen, nu nerhuggen. På hösten åt samma sångfåglar upp sig inför flyttningen på alla bär - här växer hägg, hagtorn, slån, oxel... Allt detta leder till en ovanlig stor biologisk mångfald, det är tydligt att de ansvariga för Skogens skötsel inte vet detta. För visst vill väl parkförvaltningen också att det ska finnas många djur i Skogen, inte bara i djurhagarna?
　

Och ruggen med flaskstarr är ordentligt decimerad, det var utan tvekan den som häromåret fick rörhöna att här fostra 8 små och gräsanden 16 ungar! På starrstrån lägger vattenödlorna ägg och trollsländor kryper upp när de kläcks. Grodleken har aldrig varit så intensiv och månghövdad som på senare år. Denna lilla pöl är mycket viktigare för djurlivet i trakten än vad storleken antyder och borde behandlas varsamt. Bilder nedan från 16/8 och 14/11 2011. Visst, det handlar om olika årstider och det växer väl upp igen men det är inte utan att man blir lite besviken. Det heter ju Park- och naturförvaltning. Skogen är inte bara park utan även natur.

Det är dags att göra stora delar av Slottsskogen till naturreservat för att bevara detta stycke natur mitt i staden. Alingsås kommun gjorde sin klenod Nolhaga berg till reservat - då borde vi kunna göra det också. Ett naturreservat kräver också en genomtänkt skötselplan. Det verkar behövas här.