Ljungkullen 13 augusti

En sensommardag med mycket moln, nu borde en och annan rovfågel ha börjat förbereda reträtten till varmare länder. Alltså upp på Ljungkullen, denna bergknalle söder om Observatoriet där det är ganska fri sikt runt om, det gör platsen lämplig att se på fågelflyttning. När jag började stå här för några decennier sedan var berget täckt av ljung; numera har gräset tagit över på högsta delarna - här skulle en liten begränsad gräsbrand säkert vara bra för ljungen. Men fortfarande gör delar av berget skäl för namnet Ljungkullen, särskilt tydligt nu när ljungen blommar. 

Just när jag kom upp på berget cirklade en stor kraftig duvhök rakt ovanför berget, fick snart sällskap av en liten sparvhök, troligen en hane eftersom skillnaden var slående. En och annan tornsvala kom singlande men sedan var det tomt, inte en fågel i luften. En fiskgjuse kom över hitom Kikarn (Vattentornet) och drog över Gråberget ut mot Älven;  typiska augustiflyttare. En grå flugsnappare visade sig runt en gantopp söderut, gjorde små dlygturer ut från granen och tillbaka igen. Småfåglar strömmade över gläntan, mest blåmes och talgoxe men också en och annan lövsångare sågs,  minst dussinet fullt. Silltrut flög över, flera lövsångare i liten björk. Mörknade norrut, såg ut att kunna bli regn när som helst. 

En stenskvätta honfärgad landade sekundsnabbt i en grantopp på Kullen, därefter vidare norrut. En sparsam besökare under förhösten, även om vi ibland misstänkt att den häckar uppe i Hjorthagarna borde kollas någon vår.. tre gråsiskor flög rätt över ivrigt lockande. Efter att inte ha setts på lång stund sågs nu med ens tornsvalor i väster, på randen av Skogen bort mot Gråberget, några tiotal i lite gles splittrad rörelse söderut. Efter några minuter letade jag upp två bivråkar som kretsade över Brageberget, omisskännliga med den långa smala stjärten och utskjutande hals, tycktes flyga söderut men efter några minuter yttetrligare två bivråkar över Majvallen på väg norrut. Kan ju ha varit desamma.. 

Nu vart det i stort sett vindstilla och luften fylldes av små bruna flygmyror. Antagligen var det dessa som små fåglar plockade i grantopparna runt omkring; nu sågs bofink, grä flugsnappare och i en topp ett par unga buskskvättor - de är också sparsamma rastare på flyttning här. Det är naturligtvis något att glädjas åt, se det man inte ser varje dag. Lövsångares lockläten hördes runt omkring, tornsvalor fortsatte att singla förbi. Inget regn ännu, men väl nere från berget började det regna. Det kändes bra, och ganska gynnat. 

Blockerad park

För femte året i rad invaderas Slottsskogen av rockfolket. Under en augustivecka inskränks möjligheterna att röra sig fritt i denna härliga park, helt emot statuterna som formulerades av Kungl Majt 1624 med villkoret att ”om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog…allenast de ikke der hugga neder Skogen och fälla diur, eller bruka någon annan motvillighet." Gustav II Adolf kunde inte i sin vildaste fantasi föreställa sig det öde som nu drabbat den skog han skänkte Göteborgs borgerskap.

Att parken stängs av är illa, vi är många som är här dagligen. Bilden ovan visar en helt vanlig vy en helt vanlig vårdag. Argumentet ”ni har ju resten av året på er” håller inte. Vi behöver Skogen, dagligen. Vad värre är, upplåtelsen av vår blivande nationalstadspark tycks ske utan att staden får rimlig ersättning för detta otvetydiga intrång. GP har begärt ut avtalet men fått nobben. Det kan bara betyda att Göteborgs stad skänker bort parken under en dryg augustivecka för underpris. Eller möjligen utan ta betalt över huvud taget? Det finns naturligtvis argument.  Som jag dock inte köper.

1)Sätter Göteborg på kartan.

2)Gynnar turistbranschen i Göteborg

En våldtäkt på vår vackraste och mest välbesökta park är det. Jag vet, rockfolket ”vill ha en grön kuliss” men vad bryr de sig om Slottsskogen – vilka trädridåer som helst borde duga. Det finns utan tvekan mindre känsliga och mer obesökta områden att placera WoW på. Fråga mig, jag ger gärna förslag.

GP var nyfiken och frågade 4 augusti hur mycket Luger (som arrangerar WoW) betalar för att få ockupera Slottsskogen. Frågan var så känslig att dessa uppgifter hemligstämplades. Söker efter artikel på GP:s hemsida för att kunna bidraga med materialet på bloggen. Bland 229 artiklar om vem som kommer eller inte letar jag efter Way-out-West-notan.. som fanns i GP 4 augusti. Den finns inte med! Antagligen för att ärendet har överklagats, eller är det så att det internt på GP finns olika uppfattningar om hur hårt man ska attackera denna kassako?? 

Drar till KTB och fotograferar (tyvärr med fel inställd kamera, åtgärdas på måndag!) och bifogar artikel, den är i alla fall hyfsat läsbar. En passus i artikel oroar: uppgifter mörkas för att inte andra arrangörer ska veta. Denna förlorade augustivecka är alltså bara den första i raden. ”Ni har ju resten av året på er…” Sluta tafsa på Slottsskogen!

Sommarunderhållningen

Sommarunderhållningen i Göteborg är en gammal företeelse. Det hela startade 1946 och har nu utvecklats till vad det nu är: kulturupplevelser i stort sett varenda dag hela sommaren. Inte bara Slottsskogen men att Göteborgs enda riktiga folkpark dominerar är ändå ganska naturligt. Räknade till 137 programpunkter i katalogen, barnteater, dansafton, allsång, jazzkvällar, visaftnar, berättelsekvällar… när man väl har upptäckt detta myller kan det kännas lite tråkigt när man ser vad man missat och vad som händer när man inte är här – det finns ju annat att göra på sommaren också. Härmed en kort rapport från några dagar i juli.

Sommarestrad söndag 15/7

Trollkarl Gaston, lyckades efter viss tvekan få låna 100 kronor av en i publiken, som liksom vi alla blev glatt överraskade när hon senare fick en 500-lapp tillbaka. Han jonglerade också med tre äpplen - som han tog en tugga av allteftersom han jonglerade med dem...










Sångerskan Åsa Fång, med stark röst, från Göteborgsoperan som bjöd på Taubemedley och franska chansons.





Anders Börjesson sångare som medförde saxofon, och trakterade den med bravur.





Visafton måndag 16/7

Dan Viktor, vissångare med skickligt spel på finsktillverkad gitarr, sjöng Dan Andersson men också egna låtar med enfas: Glad och Vad som helst kan hända, fri omtolkning av Dylanlåt. Mellansnacket flödade ymnigt, lite absurt men publiken hängde med i svängarna. 

Jazzafton tisdag 17/7 

Sir Bourbon Dixieland Band, reagerade på att det fanns så många gamlingar i publiken… jag var utan tvekan jämnårig med många av dem men skygglapparna är barmhärtiga, jag ser mig inte som andra ser mig, så är det ju. Gjorde en habil insats. 

Allsång onsdag 18/7

Tjugoårsjubileum. Och jag som aldrig varit med här, trots denna långa tid! Tacka bloggen för det, har utvidgat ambitionen till att spegla Slottsskogens olika verksamheter och inte enbart Vilda Naturen. Fullt med publik också här, allsången var inte särskilt högljudd men efter två låtar kom gästartister in. Så småningom blev det några allsånger ytterligare, typ Idas sommarvisa.

Evelyn Jons sjöng och sedan framförde Kung Sune och Göteborgsrockarna klassiska rocklåtar på ett oefterhärmligt sätt som vållade berättigat jubel.

De jag talade med dessa dagar i omgivningen hade inte en aning om att detta fanns och inte jag heller, tidigare. Trevlig satsning av vår generösa kommun, allt gratis. Glad publik:

Sommarunderhållningen pågår ett par veckor till så det är inte för sent än. 


Program: klicka här!

Fågelvåren i Slottsskogen

Sommarstiltjen har kommit till Skogen. Aldrig är det så mycket fåglar som nu, alla ungar hoppat ren, i denna tid som flödar av mat är förutsättningarna goda även om en del riskerar att själva bli mat åt kråkor och trutar. Gott nog, så ska det vara eftersom blåmesar ibland får 13 ungar och gräsanden 15. Gräsand har hittills visat upp ungefär 15 kullar här, vilket är mer än de senaste åren då antalet varit 10-12 honor med ungar. I den lilla Ödledammen vid Observatoriet finns för en gångs skull 2 kullar hur länge det nu varar, kan bli trångt varvid en av honorna vandrar ner till lilla dammen med ungarna. Ödledammen är dock en bra lokal med många snälla andmatare och nästan aldrig trut eller skata. . Första veckan brukar kullen reduceras till hälften men i vår tycks det som om ungarna klarat sig bättre. Möjligen kan det bero på att flamingo plockades bort - deras matboxar drog till sig stora flockar av gråtrutar som gärna bättrade på kosten med andungar. Nu ser man inte mer än enstaka trutar men en sådan kan också effektivt ta för sig. 

Smådoppingen återvände i april och försökte bygga bo i Cornellbuskaget på Lilla dammens östra sida, men där fanns rörhönan. Hon jagade bort den lilla doppingen som byggde i kalmusbältet i norra delen av dammen. Ungar kläcktes cirka 5/6 men blev inte gamla; en gråtrut tog morgonen den 12/6 hand om två av ungarna. Någon vecka senare försvann doppingarna, återstår att se om det blir repris av fjolåret då de byggde ett nytt bo i Stora dammen och ruvade fram 4 ungar mitt i WoW-helvetet. 

Rörhöna häckade i  Stora och Lilla dammen samt i Fågeldammen, i Lilla dammen kom 12/5 8 ungar fram, 2 överlevde, kull igen 3/7 minst 5 ungar, hörs pipa i norra kalmusbältet.  I Stora dammen kom 8 pull fram 30/5, 2 ex sågs 15/6 i kanten av den tätvuxna ön, kan vara flera. I Fågeldammen 10/5 ungar fram, 2 ex sågs 21/5. Säkert inte slut med detta. 
Storskrake häckade i Fågeldammen och fick fram ungar, det är andra gången det hänt. Förra gången tog djurparken hand om äggen, kläckte dem och hade sedan vingklippta storskrakar i Hjortdammen ett par år. Detta år såg  havstrut snabbt till att de sju ungarna inte blev gamla. 

Knipa kom till Stora dammen med 7 ungar, de flesta av dem lever idag,
inte illa, knipor förlorar ofta större delen av kullen..

Kanadagås häckade för första gången här, fick 3 ungar 7/6 vilket ingen hade anat antagligen låg honan på ön i Stora dammen. I början av juli är två ungar kvar

Större hackspett har minst fem bon hittats, nära Plikta, ovanför Majvallen, Komposten (2 bon), högt i död gran Alpdalen. Normalt finns mellan 5-10 hackspettpar i parken men vi ser sällan så många bon. Gröngöling häckade i sned björk vid Naturhistoriska, trädet sågades sedan ner eftersom föräldrar med lekande barn klagat på att det finns döda träd där deras barn leker...

Rödstjärt sjöng på minst fem platser, andra år finns det ett par, på sin höjd två par. Fåglar som har häckat i fågelholkar har kontrollerats i samband med ringmärkning av fågelungar.  Av 145 holkar var 103 bebodda (71%), av de nya 100 uppsatta var 8 blåmes, 34 talgoxe, 13 mes, en nötväcka, 3 stare, en svartvit flugsnappare (60%) och 36 tomma. Närmare 3090 fåglar ringmärktes, de flesta ungar av talgoxe (bild) och blåmes men också ungar av nötväcka samt vuxna mesar. Återstår nu att se vart de tar vägen.  

Vintergäster

Vintern var inte fågeltom. Höstens skedandhane i Stora dammen var kvar till den 22/3 i Stora dammen,  2 rörhöns övervintrade också. 8 kanadagäss fanns här liksom en storskrakhane, 2 vigghonor och stjärtandhona kom också hit i januari. En hona av snatterand fanns i Fågeldammen 7-19/1 där också en hane, hybrid mellan gräsand och snatterand då och då sågs under vintern. Tiotalet steglits och lite rödvingetrastar sågs vid Slottsskogskolonin. Domherrar sågs ovanligt ofta här denna vinter. En sparvuggla sågs vid vattentornet 20/1, spillkråka sågs både i januari och senare, duvhök sågs ofta, slog en kråka på Fågeldammens is 30/1. Ormvråk sågs ibland i vintertiden, en ny företeelse, det ser ut som om hen hänger efter duvhöken och tar vad han lämnar. Den 14-28/2 fanns 2 stjärtandhonor (bild) i Stora dammen. Den 20/2 och 24/2 flög en pilgrimsfalk förbi djurhagarna, en art förvånansvärt sällan sedd här trots sin närvaro i staden. 

Våren 

Den 2/3 kom den första sångsvanflocken förbi. Kattugglan sågs åter vid Lilla dammen 4/3. Gulsparv vid komposten 7/3 - en ovanlig markgäst här. Trädlärka kom i normal tid 10/3, följd av enstaka de närmaste veckorna. samma dag 12 råkor, 90 sångsvanar åt N, dagen därpå 190 ex. En krickhane sågs 10/3 i Hjortdammen.  Första sånglärkan 12/3. Mindre sångsvan 13/3 samma dag som 79 sångsvan passerade. Första 2 svartmes 14/3. Sidensvansar sågs då och då. Jorduggla flög N 22/3. Forsärla vid Stora dammen 24/3. 5 ormvråk 25/3. Den 26/3 drog en varfågel förbi Ljungkullen, förföljd av bofink. Sädesärlan 30/3. Smådoppingen kom 30/3. Skogssnäppa 15/4. Fiskgjuse 17/4. Nu strömmade också gransångarna in., Dubbeltrastar sågs på sträck hela mars. Ringtrast en dag 18/4 vid vanlig plats utanför Azaleadalen, en enda dag detta år, på långt håll därav fotot. Storspov hördes 23/4. Lövsångaren 22/4. Drillsnäppa 1-3 ex 28/4-21/5. törnsångare 3/5 Obsverget. 15/5 rörsångare och härmsångare, buskskvätta. Bivråk 21/5. Stenskvä 21/5 Vattentornet. 23/5 Hjorthagen. 

Rariteter

Blåhake 1/5 i snåret vid Lilla dammen. 3-4/5 göktyta Ödledammen. Sommargylling hördes några minuter morgonen 27/5 och lundsångare 29/5, den senare ny art för Slottsskogen, numro 181 om jag kommer mig för att rapportera de 11 hittills orapporterade av andra sedda. 

Morgonvandring i Skogen

Än en gång bjöd jag ut mina medvandrare på promenad i Slottsskogen i vårens tid, och hajade till med en gång när jag klev av cykeln vi Majvallen. Var det inte? Jo, där kom det igen... sommargyllingens lugubra fylliga brösttoner! Snabbt på med mobilmikrofonen och spela in, sedan ringa Bengt. Strofer upprepades sparsamt, 8 gånger på 5 minuter kunde senare konstateras vid lyssning hemmavid. Såg den gjorde jag inte, men tvivlar inte. Njöt av fullödig gyllingkonsert vid Ravlunda på Österlen förra våren men senast jag hörde den i denna underbara skog var 1996. Denna dock mer fragmentarisk, kanske (som ofta på bortaplan) en ung hane på vift. 

Vid Lilla dammen i vårsolens glans, de senaste dagarnas värme har fått alger att täcka dammen och det vattenfall som skulle ge genomströmning för att minska alger var som oftast nu för tiden – avstängt. Förklarade för gruppen anledningen till min lätta försening, smådoppingen kvittrade och sam omkring, rörhönan matade sina ungar som fortfarande tycks vara kvar alla åtta. Svarthätta, gärdsmyg, bofink och koltrast sjöng. Vi drog oss långsamt upp för Lilla Liden och passerade bo av större hackspett. Spetten hade gröpt ur en levande al, vilket lär vara ett ”mjukt” träslag, men ändå är det en prestation, tänker hur de måste hänga upp och ner när de gör de sista hacken. Med högljutt tiggande ungar som nu alltså snart ska ut i verkligheten.

Vid Myrberget ingen gylling, men en rödhake visade upp sig i två sekunder, sedan vidare efter mat. I dammen vid Hästarna ruvar fortfarande fiskmåsen, hanen höll honan sällskap. Rödstjärten sjöng vackert vid russens stall, finns också vid Plikta och uppe vid Observatoriet – aldrig tidigare har tre hanar sjungit här. Sedan gick vi ner i Azaleadalen, nådde doftmolnet innan vi såg färgerna – gula blomster blommar för fullt, medan de röda kommer nästa vecka. Inget foto gör verkligheten rättvisa. Hörde lövsångare, dock var gransångaren tyst. Inledde dagens holkprojekt genom att ringmärka sju små talgoxungar. Små men inte för små, om en vecka redan små pigga ungar med klara ögon.

Öppnade en blåmesholk och tog ut honan, såg på ungarna inte mycket större än äggen, nyss nykläckta. Lade omedelbart tillbaka honan. Konstaterade att flugsnapparen inte låg på äggen i sin holk, under tiden såg mina medvandrare en blåmes som kröp in i ett trasigt träd. Gick att se ner, och där låg hon; omöjligt att ringmärka dessa ungar. Gör inget, jag har aldrig haft ambitionen att märka alla fåglar i Slottsskogen trots att jag hittills märkt 9000 fåglar. Idag var det Mors dag en gång instiftat av driftiga affärsmän (och –kvinnor?) som ansåg att de behövde ytterligare en köpdag. Vi begrundade detta faktum vid Bergdammen där en gräsandhona lyckats få sju ungar att överleva bland skator och katter. Nu var de cirka tre veckor gamla. Inga hanar i närheten men sanningen att säga behövs de inte, honan matar inte sina ungar utan leder dem till matborden. Sju överlevande ungar är mer än vad som behövs, en verklig supermorsa.  

Avslutade med att studera holk 0593, sönderhackad av större hackspett men med sju ägg kvar – för en vecka sedan fanns här en ruvande blåmes. Tog hackspetten honan? Antagligen rymde hon väl när spetten började hacka. Men att han inte åt upp äggen? Närbelägen årets holk 1234, av pressad flis, utmärkt hantverk av Lasse Hellberg. Där hade spetten också hackat men inte lyckats ta sig igenom. Holk med stora talgoxungar, kanske hinner de ut innan spetten tar sig in, om den gör det. Fick tips att reparera med silvertejp, och så får det bli.

Tack för denna morgon, utan er hade inte mina
och sommargyllingens vägar
korsats...

Kråkan i huvudet

Fågelsångsvandring igen, den sjätte i ordningen för i år. När jag gått runt i samma område (20 hektar) och prickat in alla sångfåglar på karta kan jag beräkna hur många revir som här finns. Förutom den obestridliga nyttan är det betagande att komma ut i tidig morgonstund, det ekar i skogen av sången. Just nu är fågelsången som mest fullödig och tiden bör vara någon timme efter att det ljusnat. Den som vandrar i Slottsskogen på förmiddagen hör sedan bara en och annan fågel, men det räcker kanske det också. Denna morgon blev det 95 sångare, av 17 arter, flest hittills i vår. Koltrast dominerade med 14 sjungande hanar, därefter kom svarthätta med 12 ex. Ibland var det nästan svårt att höra de enskilda fåglarna, det blev en blandad kör.

I Säldammen låg sälarna på botten i det klara vattnet; den dammen är invaderad av en liten grönalg som i varmt väder förökar sig pyramidalt och om några dagar är dammen svartgrön. Då får den tömmas och städas igen. Sälarna sover liggande på botten och flyter upp var tionde minut i sömnen och andas.

I Lilla dammen gräsandhona med fyra ungar – från början för två veckor sedan var de 7, men ändå inte illa. Rörhönsparet har kvar alla sina åtta nu två veckor gamla ungar, det klarade de inte när flamingoerna fanns här. Då kunde man ibland räkna hundratalet gråtrutar som stal flamingomat, och ibland passade på att ta sig en rörhönsunge. Nu ser man bara enstaka trutar. Smådoppingen var tyst, ligger väl fortfarande på bo.

På olika ställen hördes oroliga kråkor, de tycks ha fått ut sina ungar ur boet. I den vackra Alpdalen (bild ovan) var två kråkor mycket upprörda, jag såg ingen unge och tänkte väl inte mer på det tills det plötsligt small till – en kråka högg mig i huvudet. Inte så allvarligt, det blödde en del men inget djupare sår. Och detta  gjorde den trots att jag anser kråkan vara den smartaste och fiffigaste bland fåglar – men här tog den grovt miste. Under mina 25 år i Skogen där jag mött hundratals kråkföräldrar var detta första direkta attacken. Visar att kråkor också är individer, en del är nervösa än andra. Det fick senare på dagen bli besök på Karl Johans vårdscentral, man kan aldrig veta. Stelkramp är inte att leka med, och kråknäbben kan ha varit i jord någonstans förklarade läkaren. Stelkramp är mycket besvärlig att bli av med, det är bakteriens gift som får muskler att krampa - man måste använda curare. Nu klarar du dig din tid ut sade läkaren uppmuntrande. Och med tanke på att vaccinet har en varaktighet på minst 25 år har han antagligen helt rätt. Hela besöket med inskrivning, läkarbesök och labbesök tog 45 minuter och gick på Frikortet som jag fått efter förra årets ögonoperation.    

Hundägare levererar gärna bomaterial till mesarna som bygger i holkarna. Här fanns det hundhår i övermått, vid den bänk vid Vita Lia upp mot Masthugget där en undersysselsatt person en gång haft med sig bågfil och omsorgsfullt filat av ryggstödet. Till vilken nytta, kan man stillsamt undra. Som mor sa en gång, det är förstörelsemani. 

Att mata fåglar

1. Välj en så skyddad plats som möjligt, buskage är bra om det finns sådana. Helst inte fågelbord långt ute på en öppen plats. Sparvhök tycker också om mesar, det vet mesarna och undviker alltför utsatta platser.          

2. Se till att fåglarna har fri sikt också neråt - lösa katter finns det och de kan lurpassa. De älskar också små fåglar.

3. Ju mer varierad kost du erbjuder desto fler fågelarter kommer att besöka ditt fågelbord. Basen är solrosfrö, hampfrö och jordnötter i nät, fet mat ger mer energi än stärkelserik mat, det brukar uppskattas. Gärna äpplen, fråga i din butik, många äpplen kasseras (koltrastar), havre (gulsparv, gråsparv), talgbollar eller späck från charken (hackspett). Var inte rädd för att testa nya varianter.

4. Starta fågelmatningen tidigt, annars kan de små fåglarna välja att slå sig ner på andra matplatser. Försök fylla på regelbundet så att det finns mat hela tiden, men det är ingen katastrof om det skulle bli tillfälligt tomt. Det är lugnt, mesar kan leta mat själva. Du riskerar dock att de helt överger din matning om du visar dig opålitlig.

5. Kråkor, kajor och skator tycker också om fågelmat men gillar inte att gunga. Häng talgbollar ute på en lina/ståltråd, det hindrar inte helt men försvårar. Vill man helt hindra dessa kloka fåglar och ekorrar från att plundra fågelbordet bygger man en bur med maskor som bara småfåglar kan ta sig igenom. 

En hel del ytterligare tips får man från Mata fåglar, av Niklas Aronsson (SOF 2006). 

 

Talgoxe heter på norska köttmeis, det har sina goda skäl. Talgbollarna tenderar dock nu ibland att vara av usel kvalitet med minimalt med talg, fåglarna märker det och kan då helt nobba dem.

Nötväckan samlar solrosfrö för kommande svältperioder och kan tömma fågelbord på kort tid. Gör man ett hemmagjort genomskinligt fågelbord av en pet-flaska som här kan det ta lite tid innan den inser var den ska hämta maten.

På vintern behöver man inte konkurrera särskilt om det finns rikligt med mat, vilket det ofta finns på fågelborden. Här synd två blåmesar, möjligen hanar båda två (ganska brett mörkt halsband) i broderlig sämja.

Också entitan är en samlare vilket är logiskt eftersom den i likhet med nötväckan stannar i reviret året om. Det betyder också att det sällan finns mer än några få entitor vid ett fågelbord.

Domherrarna är populära vinterfåglar, ofta är de nere på marken och förser sig av det som de andra fåglarna spiller ut. Hannen är en av de ganska få röda fåglarna i vår natur.

En annan av de röda fåglarna även om den bleknar på vintern. Rödhaken har alltmer börja stanna kvar hos oss, och besöker gärna fågelbord men man ser sällan mer än en, reviret måste ju bevakas. Att se dem på talgbollar är en överraskande syn.