Vecka 21 Den gröna våren

Våren kom sent men nu är den här, för några dagar sedan kändes det nästan som sommar. Väderfolket menar att våren är då dygnets medeltemp stadigt ligger mellan 0 och 10 grader. Jag menar att vår är det då bokskogen slår ut i Slottsskogen.

Bokarna klarar sig men blåbärsriset har gått åt skogen. Tidigare varma dagar fick riset att avdunsta vatten, fryskalla nätter gjorde sedan historien kort för de torra kvistarna. Det gälelr inte bara blåbär; många trädgårdsväxter har dött, också i Botaniska på andra sidan leden.

Skunkkallornas vackra blomkolvar har nu blommat över och sprider en ganska vedervärdig doft över nejden. I Skogen i Azaleadalen, i Botan har de börjat vandra ut i Vitsippsdalen och är på väg ner mot Mölndalsravinen, invasiva element säger man - främmande rymlingar. Får vara kvar för sin skönhet, inte för sin lukt. Det stora gula hölsterbladet omger en kolv med små, tätt sittande gröna blommor. Bärfrukterna mognar under stark slemutsöndring. En svensk släktning än missne, Calla palustris.

Storskrake med 12 ungar i Stora dammen - fjärde gången denna fiskätande and häckar i denna park, helt spontant. Förra året gjorde hon ett försök men ungarna upptäcktes och togs av en havstrut. Får hoppas på bättre lycka denna gång.

Det finns fisk i dammen så det räcker, på hösten besöker stora flockar dammen och fiskar. Ungarna åker gärna på honans rygg.

Vackra fågelbärsträd i backen ovanför Plikta,

den backe som i en årsskrift från Vegagrabbar kallades Rultebacken och de borde väl veta. Tycker det är ett träffande namn, har ofta sett barn som kommer uppifrån och ser backen. Då blir det oemotståndligt att rulta. 

Fågelbärsträd är vilda körsbärsträd. Det gäller dock att vara snabb, fåglarna är ofta snabbare att leta sig hit.

En mård sågs 12 maj i Hästhagens granar. På 1990-talet sågs ofta mård i Skogen men nu var det några år sedan. De är kända för att vara ekorrjägare men här är det säkert bekvämare att försöka få tag på duvor och kråkor på nätterna.

Kortet är från ett annat tillfälle, Risveden uppe vid Älvängen, från den tid när mården inte sågs i staden..