Vandring med Avanto

Karin Ingelhag hade tagit med sig en engagerad och frågvis grupp på morgonvandring. Genom den något så när arla morgonstunden var fågelsången ganska flödig även om den som all fågelsång varierar i tid. Ibland är fåglar tysta, just vid denna tid finns det mycket fågelungar som ska matas, man hinner inte bara sjunga. Å andra sidan drar många igång reprisen med häckning igen, då sjunger man för att 1) visa att man finns där vilket andra hanar av arten bör veta "stick iväg!" 2) honor ska veta att denne hane är ett självklart val "kom hit!".

I fågelvärlden föds det fler hanar än honor, en hona som föder fler hanar sprider sina gener i större utsträckning än de honor som föder fler flickor. Hanar kan få fler ättlingar om de ligger i, än honor som har mer begränsad potential.

Vitsippsdalen Dalen är med sin frodiga träd- och buskvegetation en helt annan naturtyp än Änggårdsreservatet Reservatet. Det ger lite olika fåglar på olika plats. Uppskattat antal individer markeras inom parentes.

Koltrast (20). Allmän sångfågel på vandringen liksom mitt inne i staden. Lika vanlig i Dalen som i Reservatet. Troligen inne på sin andra häckning för året, sågs oftare leta mat elelr jaga konkurrenter än den hördes sjunga. .En av de fåglar som på senaste seklet vandrat in i städerna, samt slutat flytta söderut utan övervintrar istället.

Svarthätta (15). Dagens allmännaste sångare, både i Dalen och uppe i Reservatet, följde oss hela tiden. Uppskattat antal sångare omkring 10 fåglar.

Bofink (10). Sveriges näst vanligaste fågel (8-10 miljoner par) fanns både i Dalen och i Reservatet, smattrande kort sångstrof. Flyttar till Västeuropa men övervintrar ibland och kan ses vid fågelbord vintertid.

Gärdsmyg (8). En av dagens flitigaste sångare, vanligare i Dalen än i Reservatet, trivs mer i tätvuxen snårig vegetation. Stark högljudd sång, imponerande för en så liten fågel; näst minst hos oss.

Ringduva (6). Hördes någon gång spela på avstånd, sågs vid flera tillfällen. Numera en urbaniserad fågel, höll sig tidigare utanför städerna.

Lövsångare (5). Sveriges allra allmännaste fågel som finns över hela landet där det finns träd, 13-18 miljoner par. Trivs inte i Dalens snår men vi hörde några när vi kom upp i den glesare ekskogen utanför staketet i Reservatet. Flyttfar till södra Afrika.

Större hackspett (4). Vi passerade två bon, dels i en död alm, dels i en al, ungarna så stora att de snart hoppar ur det allt trängre boet; uppmuntrade föräldrarna att leta mat genom att enträget tjata.

Björktrast (4) sågs leta mask vid gräsmatta i Botan.

Stare (3). På gräsmattan i Botan, letande mat.

Rödhake (3). Numera med ungar och sjunger inte mycket, trots att den är vanlig här. En sångare hördes inne i Dalen.   

Taltrast (2). Kraftig trastsång där fågeln upprepar fraserna 2-3 gånger, skogsfågel som sällan bygger bo närmare staden än så här.

Nötväcka (1). Hördes uppe vid Japandalen.

Rödstjärt (1). En sjungande fågel sjöng i kanten av Botaniska trädgården.

Trädgårdssångare (1). Sjunger långa ramsor som påminner om svarthättans sång, vi hörde en vid rasten uppe i Reservatet.

Härmsångare (1). Skicklig sångare som lånar läten av andra fåglar, vandringens ovanligaste fågel, troligen den enda som finns i Vitsippsdalen i år.

Gransångare (1). Sjöng inne i Botan - en art som har vandrat in söderifrån på de senare decennier, ser ut som lövsångare, med en annorlunda sång.

Skata (1). Någon sågs i Botan.

I någon mån fördjupade vi oss också i vegetationen. Vitsipporna hade vissnat bort i Dalen, men skogsbingeln frodades – Mercurialis perennis, samsas på hundralappen tillsammans med C v Linné då det var han som utredde denna plantas sexliv. Vi såg också skogsstjärna, skelört, björnmossa och ekorrbär.