Vecka 16 Ringtrasttider

Ringtrastens vår
För mindre än hundra år sedan häckade ringtrast över hela Västkusten, också i Skogen. Det finns uppgifter om att den häckade på den plats där Museet nu ligger, alldeles innan detta byggdes. Nu är det uteslutande en fjällfågel, men på våren får vi i Västsverige återse den, då den passerar på vårsträcket. Den är en celebritet som brukar anlända omkring 20-24/4 och stanna till några dagar. Förra året sågs den endast en dag. Detta är är helt annorlunda. Sedan den 8/4 har upp till halvdussinet ringtrastar setts på Semesterängen mellan Stora och Lilla dammen samt vid Plantskoleängen utanför Azaleadalen. Båda könen har mörk dräkt och vit haklapp, hanen är svartare. De letar mask tillsammans med andra trastar på ängarna.

　
Fågelholkar överallt
Park och Natur har bekostat inköp av 100 nya småfågelholkar och 15 starholkar. Jag har satt upp dem och nu finns närmare 300 fågelholkar i Skogen, rensade och klara inför en ny säsong. Många reagerar på att de sitter så lågt, men det är för att de rensas efter häckningen. Efter några säsonger är holken full med gammalt bomaterial och oduglig som boplats om de inte töms. Genom läget är de lätta att rensa, se på denna holk som på bara två år (uppsattes 2012) blivit helt full med bomaterial. Det händer att holkar slås ner, men inte alls så ofta som man tror. Av 100 nya holkar uppsatta 2012 är fortfarande 95 holkar kvar.

　
Afrikanska fåglar
I dagarna har afrikanska fåglar återkommit: ladusvala sågs 13/4 och svarthätta 16/4. Båda arterna flyttar på vintern till Afrika söder om Sahara. Att de besvärar sig med att flyga tillbaka ända hit visar hur bra villkor de har här. I Afrika är det trångt med många inhemska fåglar, mat och boplats räcker inte till för alla. Men visst är det en fantastisk prestation av en liten svala att flyga Sydafrika tur och retur på en vinter!

　
Nya fåglar
Slottsskogen begåvas ibland med nya fågelarter. Detta sker inte automatiskt, miljön måste skötas. Ju fler fågelholkar, döda träd och risiga buskage, desto bättre. Gransångare sjunger i Azaleadalen och vid Plikta; den har vandrat in söderifrån och kan tänkas häcka även om inga bevis finns. Men stjärtmesen bor här i år, för första gången konstaterad. Boet finns tio meter upp i en ek på höjden av stigen mellan Plikta och teatern, strax väster om soffan på toppen, . Just nu ligger honan på ägg, boet är en delikat liten boll av mossa sammanklistrad av spindelväv och klädd med lavar från trädet. Boet var färdigbyggt i slutet av mars, ruvningen är 12-13 dagar, det betyder att de snart börjar mata. Bild på mes från Nolhagaviken Alingsås.
Karta:

Uvberget

Detta inlägg riktar sig särskilt till förskolan Grodden som har valt att följa mig. Jag mötte dem för några dagar sedan just vid kanten av den lite större hästhagen, och gick dit i regnet idag för att se lite på vad som fanns där. Ok, jag hade varit i Azaleadalen med äpplen och frö, passade på. Borde gå att visa och förklara för barnen vid nästa besök. Kom på att detta kanske kan vara något. Följ mig och jag berättar, på bloggen. Önskningar i kommentarfältet - jag svarar.

Låt oss kalla det för Uvberget - det är nämligen i dessa trakter berguven finns på vintern. På dagen gömmer den sig i en av de stora granarna, på natten jagar den kråkor, kajor och änder. Berguvar behöver också mat. För det mesta är det ingen som ser dem på dagen, men ibland händer det att en uppmärksam kråka eller skata ser uven, och då är den dagen förstörd. För uven. Går du i Skogen och märker att kråkor och skator är upprörda är det uv. Eller duvhök. 

 

Här finns en del granar, men i vintras blåste en av dem av. Inte blåste ner - utan blåste av. Då handlar det om mäktiga krafter. Träden är byggda av starka fibrer av cellullosa som håller för många stormar, men inte för alla. Det är imponerande att se den avbrutna granen här, den verkar helt frisk utan några insekts- eller svampangrepp. Fibrerna av cellullosa syns tydligt, de är vita. Träd byggs också upp av ett annat ämne, lignin. Det kallas ibland vedämne, är inte fibröst och är brunt. För finare papperstillverkning tar man bort detta lignin, men i dagstidningar finns det kvar - dääför blir tidningspapper gulbrunt i solsken.  Förstår inte varför Skogens förvaltning kapat grenarna på granen, borde få vara kvar för biologisk mångfald om inte annat. Ser också snyggare ut. Men kanske kapades de med tanke på barnens kojbyggen?   

 

På den trasiga granen har det runnit en hel del kåda. Användes förr i tiden som ersättning för det tuggummi som inte fanns. Tror jag. Prova på egen risk eller meddela i kommentarerna om du vet mer. Här finns en ganska sönderhackad stubbe, på flisorna ser det ut att vara en hackspett oh i så fall spillkråka. Om det nu inte är några barn som haft roligt... När jag i den dag som idag är, 18 februari, gick dit och tog kort såg jag en liten svärm myggor! Vintrarna är korta här i väster, men vi får väl se. Här växer björnmossa som björnen lär använda att bädda i sitt ide. På torra kvistar växer olika svampar som äter upp kvisten även om det tar sin tid.  Ser man närmare på dem ser man att de kan vara riktigt vackra.

 

n

Vandring i oktober

Gråväder men obetydligt duggregn kort stund. Inbjudit till vandring med min e-postgrupp; tre hade hörsammat inbjudan och blev rikligen belönade. Inledde vid Lilla dammen där en ung storskrakhane låg, ett antal rörhönsungar myllrade fram och tog emot våra kaksmulor. En ung fiskmås och gammal samt årsunge av gråtrut betraktade oss på avstånd. Gräsänder var det gott om men de var försynta, sam bort när vi kom, alltså nyanlända från ödemarken. De vänjer sig snart vid folk och kommer fram när man kommer med en påse. Räknade änderna: cirka 120 hanar och 40 honor, helt i sin ordning då parbildning pågår och hanarna är väsentligt fler. Lite spel sågs: hanar kvider och lyfter stjärten, tio hanar runt ensam hona som kritiskt väljer.

Femtontalet ringduvor frossade på ekollon, de flesta var unga fåglar. Uppe i träden ytterligare några tiotal ringduvor; kan bli en bra vinter för höken som antagligen redan har kommit hit - kråkorna varnade barskt en gång men inget sågs. Gräsänder gick uppe på land och åt ekollon också de, flög plötsligt ner till dammen över vägen. Cyklister bör nu ha cykelhjälm också här. På Semesterängen en flock kajor och några kråkor samt dagens överraskning: en adult råka. Sällan nere i Skogen, lustigt nog sedd på samma plats och samma datum sju år tidigare.

Stora dammen med parkens kanadagäss (familj med tre vuxna ungar) och två kompisar, en hel del oräknade gräsänder, två unga knipor och en simmande dykande storskarv. En hane skedand låg i södra delen av dammen, i eklipsdräkt men ser ut att färga ut, ganska oskönt brokig. En liten småfågelflock på andra sidan dammen i alarna borde ha varit grönsiskor av beteendet och storleken att döma, de genomsöker systematiskt alarnas små kottar efter frön.

  
Upp till dammen i Hjorthagen där inga andra vildänder än ejdrar sågs. De mer exotiska parkänderna är nu för tiden allt färre. Alla inköpta änder är vingklippta för att inte flyga bort, det syns tydligt att en vinge "fattas" när man ser fågel nära. De större ejdrarna är kvar, klarar sig när uv och hök anfaller. De små kommer inte undan - de är vingklippta och blir lätta byten, eftersom de inte kan flyga bort. Också gråtrutar tar för sig när isen lagt sig och änderna trängs i vakarna.

Att vingklippa simfåglar är numera inte tillåtet och änderna köps in från Danmark på dispens. Det är en gammal tradition att ha simfåglar i djurparker, men allt talar för det är ett inslag som kommer att försvinna, om inte annat så av ekonomiska skäl. En lista över djurparken 1939 anger 96 simfåglar av 19 arter, bl a 15 knölsvanar, 20 gravänder. På den tiden fanns också tio rådjur - inne i djurhagen. Nu finns ibland dubbla antalet fria rådjur, ute i parken. Oktober 2009.

 

Vecka 31 Sommarro

Sommaren i år ska vi sent glömma, med all sol men också regn. På den lilla ön i dammen vid hästarna byggde inte parkens svanar något bo - rallarrosen tog istället över. Som den gärna gör när den får vara först. 


Nu stundar en vecka då denna lilla kulle söder om Lilla dammen är avstängd, ingen ro just då. Den del av Skogen som blev park 1874 är stängd 2-14 augusti. Visst, det är en rockfest, men jag anser att det är en skam att blockera vår vackraste park i en dryg vecka. Meddelat till PoN som dock inte bryr sig. 

Rörhönan kämpar på i fyra av Skogens dammar, förlorar ofta första kullen, lägger om.  För första gången på länge i Häst-dammen, där Bengt nyligen såg tre stora ungar. Utan tvekan en sann överlevare, lätt att känna igen om man ser den och ganska lätt att locka med bananer...  

Katrin matar sälarna och berättar samtidigt vant för publiken vad sälarna heter, vad de gör, hur de lever och varför de inte får ungar i år. Klockan 14:00, inte alltid Katrin men alla gånger intressant och lärorikt.  

En gråtrut vågade sig fram och stal sill från sälarna med risk för sitt liv, överlevde dock. Trutar kan vara farliga, kan skada sälarnas ögon. 

Ovanför Pliktas lekplats syns spåren efter störtregn, då bildas små bäckar som drar med sig torra löv. Lite längre upp finns muren med kryptunnel, förra seklets mandomsprov.

Det vilda djurlivet i Skogen är värt att ibland stanna till och beskåda. Här vilar en åkerhumla på sliten bänk. 

Flyttfåglar rastar tillfälligt i denna gröna oas som Skogen är. En skogssnäppa på sydflyttning landade på sten i Ödledammen i fem minuter den tionde augusti 2005. 

Vecka 31

Vecka 26 Högsta Skogen

När göteborgaren går ut i Slottsskogen blir det ofta ett varv runt Plikta-Säldammen och Azaleadalen, de norra delarna av denna stora park är lätt att glömma. Tag buss 60 till hpl Masthugget, gå upp genom oxelskogen. Här växer gräset högt. Här finns Skogens högsta punkt, drygt 90 möh.

Här ligger ett utsiktstorn ovanpå en vattenreservoir med halva dagskonsum-tionen för Masthuggets befolkning.  Runt tornet växer skogen högt; för hundra år sedan var här trädlöst.  Nere i oxelskogen blommar nyponrosorna vackert.

Här finns en liten damm som som alla som fångat vatten-ödlor här vet heter Ödledam-men. Däremot vet de sällan att vattenödlor är groddjur, trots namnet. Här växer en gigantisk rugge kaveldun i bakgrunden skymtar den kompost som snok som inte här finns skulle lägga ägg i.

Gräsand med ungar finns här på sommaren; i år med 16 ungar. Hon gick iväg ner till Lilla dammen efter några dagar men återvände sedan till den lilla dammen vid Observatoriet. Nu har antalet minskat till 13, inte illa det, hit hittar sällan kråkor och trutar. Rune med flera går hit så ofta han kan och matar dessa ivriga andbarn.

Rådjur finns i Skogen oklart hur många. En gissning kan vara ungefär 10-15 djur, av dem hälften getter som får i snitt 1-3 ungar vardera - alltså ökar beståndet till det dubbla på hösten. En och annan råkar illa ut i trafiken, andra utvandrar. Räv tar gärna rådjurskid men nu för tiden ses de sällan i Skogen.

 

Vecka 22 Blomstertiden är här

Näsduksträdet

Det finns blommor och blommor. En blomma typ tulpan är lätt att se vad det är: det är en blomma. Näsduksträdet är något annat: en blomsamling, många hanblommor runt en honblomma. De översta bladen har förlorat sin gröna färg och är vita. Detta knep att locka insekter är inte ovanligt, julstjärna och olvon kör samma metod. Blommar just nu i Botans Japandal men också längre ner, vid Bambulunden (karta på www.naturstig.se).

Azaleadalen
Det blommar också i Skogen, i den oförlikneliga dalen mitt i parken. Gula, röda, vita azaleor som inte bara är vackra atts e på utan också doftar, nästan i överkant...

Lustigt att tänka på att förslaget att plantera azaleor från nerlagda plantskolan i denna ekbacke först fick tummen ner av de som bestämde, men när det trots allt blev av tog de åt sig av berömmet när det omedelbart blev en succé. Så kan det gå.

Vitsippor

För vissa är blomstertiden över. I skogen blir det mörkt när träden får blad. Nu vissnar vitsipporna, de har satt frö, bladen bleknar i brist på sol. Om en månad är marken bar. Eller möjligen täckt av en matta av den mindre ljuskrävande växter, sådana finns.

Så här såg de ut. Nu dröjer det ett år tills vi ses igen, nästan.

Darrgräs

Ingen kan tro, som inte vet det, att det finns mängder av olika gräs. I Skogen växer mer än 40 arter gräs. Detta darrgräs är inte ovanligt på något torrare mark; axen ser ut som små handväskor har någon sagt.. när det blåser lätt darrar axen, som namnet säger.

Tjärblomster
En vacker nejlikväxt som är lätt igenkännlig genom sin klibbiga stjälk, och med en delikat rosa färg lyser upp markerna.

Finns lite sparsmakat i Skogen bland annat vid trappan upp till älgarna från Bergdammen.

Blåbär

Kan tänkas att detta blir en ovanlig syn i vår, därför lägger vi ut den så du får se hur en blåbärsblomma ser ut. Den som är så ömtålig; kommer det köldnätter i mitten på maj faller de av och då blir det inga bär.

I år var det ett antagligen värre problem med frystorkade plantor som torkade ut helt. I backarna står bruna pinnar som rester, även om de gröna gräsen börjar bädda in dem.

Vi får se.

Tallarna

Ser du dig omkring syns ett gult pulver runt uttorkade vattenpölar eller på dammarnas stränder. Det är tallpollen som sprids med vinden i akt och mening att någon av dem ska hamna på tallens honblommor som egentligen inte är några blommor... Barrträd är bland våra mest ursprungliga växter, uppfunna av naturen långt före ståndare och pistiller. Men frö blir det, i kottar. Om två år.

Flitigt bi

Sällan tänker vi på vilken betydelse bin har, inte bara de som bor i kuporna. På senare år har biodlare drabbats av att deras bin blir sjuka eller bara försvinner bort. Utan bin inga äpplen, broccoli och inte heller slån som på bilden.

Samspelet mellan vackra och doftande blommor och pollinerande insekter är en av grundbultarna i naturen. Redan talar biologer om att detta samspel är allvarligt hotat. Hoppas de har fel.