Uvberget

Detta inlägg riktar sig särskilt till förskolan Grodden som har valt att följa mig. Jag mötte dem för några dagar sedan just vid kanten av den lite större hästhagen, och gick dit i regnet idag för att se lite på vad som fanns där. Ok, jag hade varit i Azaleadalen med äpplen och frö, passade på. Borde gå att visa och förklara för barnen vid nästa besök. Kom på att detta kanske kan vara något. Följ mig och jag berättar, på bloggen. Önskningar i kommentarfältet - jag svarar.

Låt oss kalla det för Uvberget - det är nämligen i dessa trakter berguven finns på vintern. På dagen gömmer den sig i en av de stora granarna, på natten jagar den kråkor, kajor och änder. Berguvar behöver också mat. För det mesta är det ingen som ser dem på dagen, men ibland händer det att en uppmärksam kråka eller skata ser uven, och då är den dagen förstörd. För uven. Går du i Skogen och märker att kråkor och skator är upprörda är det uv. Eller duvhök. 

 

Här finns en del granar, men i vintras blåste en av dem av. Inte blåste ner - utan blåste av. Då handlar det om mäktiga krafter. Träden är byggda av starka fibrer av cellullosa som håller för många stormar, men inte för alla. Det är imponerande att se den avbrutna granen här, den verkar helt frisk utan några insekts- eller svampangrepp. Fibrerna av cellullosa syns tydligt, de är vita. Träd byggs också upp av ett annat ämne, lignin. Det kallas ibland vedämne, är inte fibröst och är brunt. För finare papperstillverkning tar man bort detta lignin, men i dagstidningar finns det kvar - dääför blir tidningspapper gulbrunt i solsken.  Förstår inte varför Skogens förvaltning kapat grenarna på granen, borde få vara kvar för biologisk mångfald om inte annat. Ser också snyggare ut. Men kanske kapades de med tanke på barnens kojbyggen?   

 

På den trasiga granen har det runnit en hel del kåda. Användes förr i tiden som ersättning för det tuggummi som inte fanns. Tror jag. Prova på egen risk eller meddela i kommentarerna om du vet mer. Här finns en ganska sönderhackad stubbe, på flisorna ser det ut att vara en hackspett oh i så fall spillkråka. Om det nu inte är några barn som haft roligt... När jag i den dag som idag är, 18 februari, gick dit och tog kort såg jag en liten svärm myggor! Vintrarna är korta här i väster, men vi får väl se. Här växer björnmossa som björnen lär använda att bädda i sitt ide. På torra kvistar växer olika svampar som äter upp kvisten även om det tar sin tid.  Ser man närmare på dem ser man att de kan vara riktigt vackra.

 

n

Vandring i oktober

Gråväder men obetydligt duggregn kort stund. Inbjudit till vandring med min e-postgrupp; tre hade hörsammat inbjudan och blev rikligen belönade. Inledde vid Lilla dammen där en ung storskrakhane låg, ett antal rörhönsungar myllrade fram och tog emot våra kaksmulor. En ung fiskmås och gammal samt årsunge av gråtrut betraktade oss på avstånd. Gräsänder var det gott om men de var försynta, sam bort när vi kom, alltså nyanlända från ödemarken. De vänjer sig snart vid folk och kommer fram när man kommer med en påse. Räknade änderna: cirka 120 hanar och 40 honor, helt i sin ordning då parbildning pågår och hanarna är väsentligt fler. Lite spel sågs: hanar kvider och lyfter stjärten, tio hanar runt ensam hona som kritiskt väljer.

Femtontalet ringduvor frossade på ekollon, de flesta var unga fåglar. Uppe i träden ytterligare några tiotal ringduvor; kan bli en bra vinter för höken som antagligen redan har kommit hit - kråkorna varnade barskt en gång men inget sågs. Gräsänder gick uppe på land och åt ekollon också de, flög plötsligt ner till dammen över vägen. Cyklister bör nu ha cykelhjälm också här. På Semesterängen en flock kajor och några kråkor samt dagens överraskning: en adult råka. Sällan nere i Skogen, lustigt nog sedd på samma plats och samma datum sju år tidigare.

Stora dammen med parkens kanadagäss (familj med tre vuxna ungar) och två kompisar, en hel del oräknade gräsänder, två unga knipor och en simmande dykande storskarv. En hane skedand låg i södra delen av dammen, i eklipsdräkt men ser ut att färga ut, ganska oskönt brokig. En liten småfågelflock på andra sidan dammen i alarna borde ha varit grönsiskor av beteendet och storleken att döma, de genomsöker systematiskt alarnas små kottar efter frön.

  
Upp till dammen i Hjorthagen där inga andra vildänder än ejdrar sågs. De mer exotiska parkänderna är nu för tiden allt färre. Alla inköpta änder är vingklippta för att inte flyga bort, det syns tydligt att en vinge "fattas" när man ser fågel nära. De större ejdrarna är kvar, klarar sig när uv och hök anfaller. De små kommer inte undan - de är vingklippta och blir lätta byten, eftersom de inte kan flyga bort. Också gråtrutar tar för sig när isen lagt sig och änderna trängs i vakarna.

Att vingklippa simfåglar är numera inte tillåtet och änderna köps in från Danmark på dispens. Det är en gammal tradition att ha simfåglar i djurparker, men allt talar för det är ett inslag som kommer att försvinna, om inte annat så av ekonomiska skäl. En lista över djurparken 1939 anger 96 simfåglar av 19 arter, bl a 15 knölsvanar, 20 gravänder. På den tiden fanns också tio rådjur - inne i djurhagen. Nu finns ibland dubbla antalet fria rådjur, ute i parken. Oktober 2009.

 

Vecka 31 Sommarro

Sommaren i år ska vi sent glömma, med all sol men också regn. På den lilla ön i dammen vid hästarna byggde inte parkens svanar något bo - rallarrosen tog istället över. Som den gärna gör när den får vara först. 


Nu stundar en vecka då denna lilla kulle söder om Lilla dammen är avstängd, ingen ro just då. Den del av Skogen som blev park 1874 är stängd 2-14 augusti. Visst, det är en rockfest, men jag anser att det är en skam att blockera vår vackraste park i en dryg vecka. Meddelat till PoN som dock inte bryr sig. 

Rörhönan kämpar på i fyra av Skogens dammar, förlorar ofta första kullen, lägger om.  För första gången på länge i Häst-dammen, där Bengt nyligen såg tre stora ungar. Utan tvekan en sann överlevare, lätt att känna igen om man ser den och ganska lätt att locka med bananer...  

Katrin matar sälarna och berättar samtidigt vant för publiken vad sälarna heter, vad de gör, hur de lever och varför de inte får ungar i år. Klockan 14:00, inte alltid Katrin men alla gånger intressant och lärorikt.  

En gråtrut vågade sig fram och stal sill från sälarna med risk för sitt liv, överlevde dock. Trutar kan vara farliga, kan skada sälarnas ögon. 

Ovanför Pliktas lekplats syns spåren efter störtregn, då bildas små bäckar som drar med sig torra löv. Lite längre upp finns muren med kryptunnel, förra seklets mandomsprov.

Det vilda djurlivet i Skogen är värt att ibland stanna till och beskåda. Här vilar en åkerhumla på sliten bänk. 

Flyttfåglar rastar tillfälligt i denna gröna oas som Skogen är. En skogssnäppa på sydflyttning landade på sten i Ödledammen i fem minuter den tionde augusti 2005. 

Vecka 31

Vecka 26 Högsta Skogen

När göteborgaren går ut i Slottsskogen blir det ofta ett varv runt Plikta-Säldammen och Azaleadalen, de norra delarna av denna stora park är lätt att glömma. Tag buss 60 till hpl Masthugget, gå upp genom oxelskogen. Här växer gräset högt. Här finns Skogens högsta punkt, drygt 90 möh.

Här ligger ett utsiktstorn ovanpå en vattenreservoir med halva dagskonsum-tionen för Masthuggets befolkning.  Runt tornet växer skogen högt; för hundra år sedan var här trädlöst.  Nere i oxelskogen blommar nyponrosorna vackert.

Här finns en liten damm som som alla som fångat vatten-ödlor här vet heter Ödledam-men. Däremot vet de sällan att vattenödlor är groddjur, trots namnet. Här växer en gigantisk rugge kaveldun i bakgrunden skymtar den kompost som snok som inte här finns skulle lägga ägg i.

Gräsand med ungar finns här på sommaren; i år med 16 ungar. Hon gick iväg ner till Lilla dammen efter några dagar men återvände sedan till den lilla dammen vid Observatoriet. Nu har antalet minskat till 13, inte illa det, hit hittar sällan kråkor och trutar. Rune med flera går hit så ofta han kan och matar dessa ivriga andbarn.

Rådjur finns i Skogen oklart hur många. En gissning kan vara ungefär 10-15 djur, av dem hälften getter som får i snitt 1-3 ungar vardera - alltså ökar beståndet till det dubbla på hösten. En och annan råkar illa ut i trafiken, andra utvandrar. Räv tar gärna rådjurskid men nu för tiden ses de sällan i Skogen.

 

Vecka 22 Blomstertiden är här

Näsduksträdet

Det finns blommor och blommor. En blomma typ tulpan är lätt att se vad det är: det är en blomma. Näsduksträdet är något annat: en blomsamling, många hanblommor runt en honblomma. De översta bladen har förlorat sin gröna färg och är vita. Detta knep att locka insekter är inte ovanligt, julstjärna och olvon kör samma metod. Blommar just nu i Botans Japandal men också längre ner, vid Bambulunden (karta på www.naturstig.se).

Azaleadalen
Det blommar också i Skogen, i den oförlikneliga dalen mitt i parken. Gula, röda, vita azaleor som inte bara är vackra atts e på utan också doftar, nästan i överkant...

Lustigt att tänka på att förslaget att plantera azaleor från nerlagda plantskolan i denna ekbacke först fick tummen ner av de som bestämde, men när det trots allt blev av tog de åt sig av berömmet när det omedelbart blev en succé. Så kan det gå.

Vitsippor

För vissa är blomstertiden över. I skogen blir det mörkt när träden får blad. Nu vissnar vitsipporna, de har satt frö, bladen bleknar i brist på sol. Om en månad är marken bar. Eller möjligen täckt av en matta av den mindre ljuskrävande växter, sådana finns.

Så här såg de ut. Nu dröjer det ett år tills vi ses igen, nästan.

Darrgräs

Ingen kan tro, som inte vet det, att det finns mängder av olika gräs. I Skogen växer mer än 40 arter gräs. Detta darrgräs är inte ovanligt på något torrare mark; axen ser ut som små handväskor har någon sagt.. när det blåser lätt darrar axen, som namnet säger.

Tjärblomster
En vacker nejlikväxt som är lätt igenkännlig genom sin klibbiga stjälk, och med en delikat rosa färg lyser upp markerna.

Finns lite sparsmakat i Skogen bland annat vid trappan upp till älgarna från Bergdammen.

Blåbär

Kan tänkas att detta blir en ovanlig syn i vår, därför lägger vi ut den så du får se hur en blåbärsblomma ser ut. Den som är så ömtålig; kommer det köldnätter i mitten på maj faller de av och då blir det inga bär.

I år var det ett antagligen värre problem med frystorkade plantor som torkade ut helt. I backarna står bruna pinnar som rester, även om de gröna gräsen börjar bädda in dem.

Vi får se.

Tallarna

Ser du dig omkring syns ett gult pulver runt uttorkade vattenpölar eller på dammarnas stränder. Det är tallpollen som sprids med vinden i akt och mening att någon av dem ska hamna på tallens honblommor som egentligen inte är några blommor... Barrträd är bland våra mest ursprungliga växter, uppfunna av naturen långt före ståndare och pistiller. Men frö blir det, i kottar. Om två år.

Flitigt bi

Sällan tänker vi på vilken betydelse bin har, inte bara de som bor i kuporna. På senare år har biodlare drabbats av att deras bin blir sjuka eller bara försvinner bort. Utan bin inga äpplen, broccoli och inte heller slån som på bilden.

Samspelet mellan vackra och doftande blommor och pollinerande insekter är en av grundbultarna i naturen. Redan talar biologer om att detta samspel är allvarligt hotat. Hoppas de har fel.  

Vecka 21 Andungarna

Azaleadal på gång
Det finns de som vallfärdar till Slottsskogen en gång om året, i den tid då Azaleadalen blommar. Den växelvis kalla och stekheta våren tog kål på en hel del växter i skog, park och trädgård - se bara på snöbärsbuskarna i Skogen, de ser inte alls bra ut. 

Men Azaleadalen tycks ha överlevt. Nu
börjar gula och vita azaleor blomma, senare kommer röda och blå. Visste du att azaleor är svenska namnet på de Rhododendron som fäller blad om vintern?

Måsbo i en tall

Varje år häckar några par fiskmåsar mitt i Skogen. Bon hamnar lite varstans, på Pliktahusets tak, på stubbe i Fågeldammen eller, som i år, uppe i en tall i dovhjorthagen.

Det är kanske lite för stökigt nere på marken, kan man tänka. Utsikten att ungarna klarar sig är inte goda, här finns både gråturt, kråkor och skator.


 
Vackra ödlor
Slottsskogen har ganska lite av officiell konst, men då och då dyker det upp uppenbarligen privata initiativ. Just nu kan man se vackra keramiska ödlor på olika platser i Skogen. Jag har hittat tre hittills, denna placerades enligt säker källa ut 22/5.

Men var finns den? Första rätta svaret får ett  valfritt exemplar av mina Slottsskogsböcker.
naturstig@comhem.se 

Den ensamma knipungen

Storskrakfamiljen i Stora dammen har minskat från 12 till 10 ungar. När kullen var alldeles nykläckt fanns en knipunge med men den försvann sedan.. Nu ses en ensam liten knipunge simma runt i Stora dammen, sannoliktI bortkörd av skrakhonan.

Det händer att knipor lägger ägg i andras bo. Eftersom de inte behöver matas kan den överleva, men den lever farligt bland trut och kråkor. Kniphona i dammen bryr sig inte eftersom hon inte sett ungen från början.

Supermorsan

Lilla dammen två kullar gräsand med 10 resp 16 ungar, den senare familjen kom först till Ödledammen 18/5 men vandrade sedan ner till Lilla dammen 22/5, hon tyckte säkert att Ödledammen var för liten.

Så kan gräsänder göra om det behövs, men det är riskabelt för ungarna. Men alla ungarna överlevde vandringen, en prestation!



Parkens svanar

Förr fanns det mängder av knölsvanar i Skogens dammar. Det var på den tiden det var lättare att hämta hem vildfåglar, nu finns det fler regler. Ett knölsvanpar bor sedan flera år i Hästhagedammen, men får inte tilld et, det blir inga ungar.

En andkull kom till dammen, folk hjälpte ner dem. Det skulle de inte ha gjort, svanen vill ha dammen för sig själv! Låt andungar vara, om du skulle få se några vara ute och gå.

Akustisk slum

Att gå runt i Skogen är inte alltid den lugna stilla vandring man önskar. Trafiken dånar trots trängselskatter, en minskning på 15% märks inte alls i buller. Dånets konstskola har en vrålande luftkonditionering som stör morgonfriden.

Och morgonen den 24  gick en gosse med bärbar sandblås och blåste rent Pliktas golv timme efter timme, det hördes över halva Skogen. Borde gå att lösa på ett smidigare sätt. En bullerplan för Skogen efterlyses!