För mindre än hundra år sedan häckade ringtrast över hela Västkusten, också i Skogen. Det finns uppgifter om att den häckade på den plats där Museet nu ligger, alldeles innan detta byggdes. Nu är det uteslutande en fjällfågel, men på våren får vi i Västsverige återse den, då den passerar på vårsträcket. Den är en celebritet som brukar anlända omkring 20-24/4 och stanna till några dagar. Förra året sågs den endast en dag. Detta är är helt annorlunda. Sedan den 8/4 har upp till halvdussinet ringtrastar setts på Semesterängen mellan Stora och Lilla dammen samt vid Plantskoleängen utanför Azaleadalen. Båda könen har mörk dräkt och vit haklapp, hanen är svartare. De letar mask tillsammans med andra trastar på ängarna.
Fågelholkar överallt
Park och Natur har bekostat inköp av 100 nya småfågelholkar och 15 starholkar. Jag har satt upp dem och nu finns närmare 300 fågelholkar i Skogen, rensade och klara inför en ny säsong. Många reagerar på att de sitter så lågt, men det är för att de rensas efter häckningen. Efter några säsonger är holken full med gammalt bomaterial och oduglig som boplats om de inte töms. Genom läget är de lätta att rensa, se på denna holk som på bara två år (uppsattes 2012) blivit helt full med bomaterial. Det händer att holkar slås ner, men inte alls så ofta som man tror. Av 100 nya holkar uppsatta 2012 är fortfarande 95 holkar kvar.
Afrikanska fåglar
I dagarna har afrikanska fåglar återkommit: ladusvala sågs 13/4 och svarthätta 16/4. Båda arterna flyttar på vintern till Afrika söder om Sahara. Att de besvärar sig med att flyga tillbaka ända hit visar hur bra villkor de har här. I Afrika är det trångt med många inhemska fåglar, mat och boplats räcker inte till för alla. Men visst är det en fantastisk prestation av en liten svala att flyga Sydafrika tur och retur på en vinter!
Nya fåglar
Slottsskogen begåvas ibland med nya fågelarter. Detta sker inte automatiskt, miljön måste skötas. Ju fler fågelholkar, döda träd och risiga buskage, desto bättre. Gransångare sjunger i Azaleadalen och vid Plikta; den har vandrat in söderifrån och kan tänkas häcka även om inga bevis finns. Men stjärtmesen bor här i år, för första gången konstaterad. Boet finns tio meter upp i en ek på höjden av stigen mellan Plikta och teatern, strax väster om soffan på toppen, . Just nu ligger honan på ägg, boet är en delikat liten boll av mossa sammanklistrad av spindelväv och klädd med lavar från trädet. Boet var färdigbyggt i slutet av mars, ruvningen är 12-13 dagar, det betyder att de snart börjar mata. Bild på mes från Nolhagaviken Alingsås.
Karta:
